Gunnar Westlunds berättelser
Österås sågen
Signe Forss har berättat för mig att det personer som brukade skogstorpet Sågen i slutet på 1800-talet och början på 1900 var jägaren och indelte soldaten Sven Lindgren född 22,2 1824 Böle Fors död 30.6 1921 Österåsen Fors, och hans fru Katarina Josefina Strid Böle Fors född 29.6.1827 död 1914 Österåsen Fors, kallades Karin allmänt för (Svenmorsa) dom fick sex barn Anna Katarina Josefina Lindgren gift Backlund död 18.8.1930 Österåsen Fors, Erik Daniel Lindgren född 1847 död 1945 Österåsen, Erika Kristina Lindgren född 1850. Österåsen gift Hjelte Ingrid Elisabet Lindgren född 25.1 1854 Böle Fors gift Mattson död 1930 Byn Fors, Nils Oskar Lindgren född 5.1.1856 Böle Fors och Jonas Peter Lindgren född 1862 Österåsen Fors död 1873 Österåsen Fors. Sven Lindgren gav bort torpet Sågen till Anders-Olof Bergvall i början på 1900-talet. Han flyttade till Brännan och arrenderade ett torp av Sunds skogsbolag som sedermera köptes av Joel Tjärnkvist, Erik Daniel flyttade så småningom ner till Brännan, och delade bostad med Joel Tjärnkvists familj. Signe som är min kusin och Joels dotter berättar vidare att när hon var sju år så körde man Sven Lindgren med häst till Sågen, Sven var då blind och sjuklig. Sven hade tagit undan (födoråd) när han gav bort torpet Sågen. Signe berättar att hon var så ledsen så att den dagen låg hon på gårdsplanen och grät. Sven dog något år senare. Erik- Daniel var en man som trodde på trolldom och övernaturliga väsen, Signe berättar vidare att när hon var liten så kom en kvinna från trakten och berättade att hennes ena ko hade fått problem med sitt ena ben och att hon haltade, Erik-Daniel lovade att trolla bort smärtan hos kon. I huset som familjen Tjernkvist bodde i delades med Erik-Daniel ett rum vardera För att trolla bort smärtan hos kon behövdes det ister och brännvin. Eftersom Erik-Daniel inte nyttjade brännvin så fick Signes far Joel bestå med dessa varor. Signe smög sig in i Erik-Daniels rum och gömde sig bakom en stol. Erik-Daniel kom in i rummet satte glaset med brännvinet på ett bord slog sig ner på en stol framför glaset började röra med en kniv i glaset medan han åkallade både den onde och den gode, sedan tog han glaset och drack ur spriten. Då kunde inte Signe hålla sig för skratt, Erik-Daniel vände sig om och blev väldigt arg han påstod att Signe hade fördärvat hans trolldom. Erik-Daniel hade en egen ko som han försåg med hö och även mjölkade, han vistades ibland i Sågen, han hade en myrslåtter vid Skavån där fans även en hölada. På ålderns dag blev han blind. Jag kommer ihåg Erik-Daniel när man var och hälsade på hos Tjärnkvists han låg i en säng inne på kammaren Erik-Daniel dog 1945. Nu återgår jag till familjen Bergvall Anders-Olov och Helga hade två pojkar Nils och Bertil. Nisse odlade blommor på somrarna han var också radiohandlare och radioreparatör sen hjälpte han folk på bygden med att tapetsera och måla han åtog sig även mindre byggnationer, man kan säga att han var en tusenkonstnär. Hans bror Bertil startade en liten snickeriverkstad, efter några år brann verkstan ner, och då flyttade Bertil fram till Österåsen där han uppförde en ny verkstad under 1950. Bertil tillverkade mest köksinredningar samt dörrar och fönster. 1952 anställdes Sven-Elof Damgren som snickare han jobbade i verkstan till 1957. Min far och jag var ofta och hälsade på familjen Bergvall på den tiden gick vägen till Mjösjön alldeles bredvid bryggstugan på andra sidan vägen fans det en stor sten och under stenen var det en urgröpning Anders-Olov berättade för mig att förr i tiden hade det varit ett björnide. Nils ordnade så att familjen fick egen elektricitet, han byggde en egen kraftstation i Meån där den gamla kvarnen funnits tidigare vattnet tog han från den gamla sågdammen I kraftstationen byggde han sedan ett litet rum som så småningom blev bostad åt Elis Savokoski en finne som kom till Sverige under kriget Så småningom flyttade även Nisse ner till byn där han började odla blommor han byggde också en lada på tomten sedan några år senare satte han fönster på ladan och så småningom blev det ett bostadshus med skorsten. Jag var många gånger till Nisse och köpte blommor. Anders-Olov och Helga flyttade också ner till bygden och bosatte sig i närheten av sönerna. 1955 brann huvudbyggnaden i Sågen upp Johan Backlund som bodde i huset, skulle göra upp eld i spisen det hade svårt för att brinna så han hällde på någon lättantändlig vätska spisen exploderade Johan sprang ut branden tog fart stugan gick inte att rädda. Min morbror Otto Damgren har berättat för mig att Sågen var ett populärt ställe för ungdomen att träffas. På Bergvals loge dansade man Nisse spelade dragspel, bakom logen hade man flaskor med bocköl en vanlig skopa hängde bredvid flaskorna. Otto berättade att han hade inköpt en vevgramofon som han tog med sig till Lunds fäbodstuga. Man gjorde upp eld i den öppna spisen sedan dansades natten lång När man färdades gamla vägen till sågen så kunde man inte undvika att passera den stora självstängande grinden. I en stor gran till vänster om grinden hade man satt en fjäder som drog igen grinden. På den här tiden gick korna lösa skogarna alla åkrar och ängar var inhägnade. Elis Savokoski som jag nämnt tidigare var en mycket duktig konstnär han målade motiv från trakten ofta i trätråg, runt sin lilla stuga såg det ut som en japansk trädgård, han byggde broar och staket och möbler av virke från skogen, alt passade väl in runt den lilla kraftstationen. Elis flyttade så småningom ner till bygden han bosatte sig i en liten stuga nedanför Österåsens skola. Han tog över lantbrevbärandet efter Signe Tjärnkvist. Nisse Bergvall blev älgjägare på äldre dar, enligt vad jag har hört så fick han ärva pengar av någon släkting i Amerika, Nisse köpte en massa gevär och började träna för älgjakt, jag tror inte han sköt någon älg. Nisse köpte också några dragspel. Jag hälsade på Nisse några år innan han dog. Och då visade han mig papper på några stängda guldgruvor i Amerika som han var ägare till, han fick betala skatt för gruvorna varje år. Efter Nisses död så kom polisen för att hämta hans vapen, det var inga problem att hitta gevären men slutstyckena till gevären var borta, man fick rådfråga en fjärrskådare denne berättade att slutstyckena var gömda i en vägg och det stämde. Det finns idag i Sågen fyra fäbodstugor kvar, den mest intakta stugan ägs av Lunds på Ängsta ingenting har förändrats i stugan väggarna är tapetserade med tidningar separator och smörkärnan finns kvar lika så öppna spisen. Hyttan där man kokade messmör finns också kvar likaså ladugården. Det var Göta Lund som fungerade som fäbodstinta. Julius bodde i kammaren under älgjakterna, kammaren hade tidigare tjänat som mjölkbod. Landbacksstugan är väl i dag mer anpassad som fritidshus den brukas under somrarna av Arne Backlund. Stugan kallades tidigare för sågkammaren Sunds stugan namnet kommer av skogsbolaget Sunds. Den tillhör idag Helge Forss dödsbo. Sedan har vi Ragnar Forss stuga den är väl mer anpassad som jaktstuga idag. Den stuga som jag har flyttat till Reva tillhörde Viströms och Vestlunds, Per-Olov och Ingrid Vestlund var min farfar och farmor. Min farfar och familjen Viström byggde fäbodstugan 1901 det årtalet står längst upp i nocken av stugan. Stugan kallades för ( Strömmingskåken ) Jag cyklade förbi stugan när man var till Mjösjön och badade ofta satt Ester Viström och kokade messmör i hyttan. Fäbolivet avtog under femtiotalet. I början av sextiotalet fick jag överta stugan och då flyttade min far den till Reva. August Damgren och min far timrade upp den. Idag tjänstgör den som jaktstuga. Om man besöker Sågen idag så blir man väldigt ledsen, torpet är igenvuxet av buskar och träd bryggstugan finns kvar den reparerades av Bertil Bergvall uthusen är borta, en epok har gått i graven. Gävle 060211 Gunnar Westlund Martins tillägg Gunnar har också skickat nedanstående foton som han vill ha hjälp med identifikation för. Ta kontakt med mig under adress martin.ekskogen@telia.com så förmedlar jag detta till Gunnar.
Martin Bergman i Ekskogen 2008-01-16 |
