Fotografen Victor Emanuel Huczkowskivar född 1829 på ett gods ca 20 mil från Warzhawa i den ryska delen av Polen. Han var av adlig börd och hans 9 bröder, av vilka 3 dog unga, fick en ståndsmässig uppfostran. År 1848, då han var 19 år utbröt ett uppror i Ungern riktat mot Österrikeoch han avbröt då sina kemistudier för att som frivillig delta i resningen.Sedan Ryssland ingripit blev upproret snart kuvat och han reste till Dresden, där han vistades ett par år innan han återvände hem till Poleen. Tillsammans med många andra unga polacker anslöt han sig sedan till Garibaldi och deltog ide strider som utkämpades mot österrikarna i norra Italien. Han lär ha deltagit i slaget vid Solferino ( 1859 ) ochunder själva slaget ha befodrats till ryttmästare. Då han kom hem till Polen igen var båda hans föräldrar döda och hans yngste bror Alexander hade gått i rysk militärtjänst - ett oförlåtligt svek enligt morfar. Han och de andra bröderna inblandades i en komplott mot Ryssland och var tvungna att fly. Egendomen blev beslagtagen, men de lyckade föra med sig en del pengar och värdeföremål. Fram till det sista polska upproret 1863 vistades han dels i Tyskland och dels i Frankrike. Vid upprorets början återvände han liksom tusentals andra landsflyktiga för att delta i resningen, som dock brutalt slogs ned av ryssarna och Polen blev fullständigt kuvat. En avdelning på ett hundratal man där han ingick lyckades trots stora svårigheter ta sig fram till kusten - antagligen Danzig. Där gick de ombord på en liten rysk ångare som låg i hamnen och tvingade kaptenen att segla till Köpenhamn, men eftersom de inte fick tillstånd att landstiga måste kaptenen fortsätta till Malmö. I Malmö skingrades avdelningen. De flesta reste vidare till England och Frankrike , men Huczkowski och tre kamrater styrde kosan till Norge.Under vistelsen i Tyskland hade han lärt sig en del om fotografering och tillsammans med sina kamrater började han nu arbeta som ambulerande fotograf. Kamraterna hette L. Szacinski, som så småningom blev hovfotograf i Kristiania, A.Polaczek, som blev fotograf i Hamar och Omenta, som kom att slå sig ner i Trondhjem. Huczkowski däremot fortsatte att resa omkring och under några år bodde han på många olika platser. Slutligen kom han till Stjördalen. Där gifte han sig med änkefru Anne Gurine Sunda (år 1877 ). De flyttade 1882 till Svcerige, (Järnvägsförbindelsen Trondhjem - Östersund var då nyligen öppnad) och bodde en tid i Bispgården innan de slog sig ned i Järpen. Huczkowski dog där 1883 och är begravd på Undersåkers kyrkogård. Hans två styvbarn Karen och Olaf följde honom tidvis som biträden och för att lära sig yrket, Karen först och Olaf sedan. Karen dog redan 1888 men Olaf, som efter Huzkowskis död flyttade till Norge, levde tills han var över 80 år. 1947 - vid 72 års ålder nedskrev han en del av vad han hört sin styvfar berättat i ett brev till min mor och uppgifterna här ovan har till stor del hämtats ur detta brev. Om familjen i övrigt kan nämnas att hans hustru avled i Järpen 1927 (hon var 18 år yngre än sin man) att hans två söner emigrerade till Finland (Josef f. 1881 i Norge död i Kemijärvi 1933. Viktor f. 1892 i Järpen, död i Rovaaniemi 1963 ) att en av döttrarna, Beda f. 1888 emigrerade ill USA där hon dog 1959 och att den andra dottern Amalie utbildade sig till fotograf, gifte sig med folkskolärare Olof Skogman i Trångsviken och dog i Östersund 1965. Östersund 17 maj 1983 Stig Skogman |