Turisthotellet i Bispgården




Turisthotellet i Bispgården



I dagarna läste jag en artikel i Norrbottens Kuriren att Solveig Nyström hade avlidit i en ålder av 82 år. Året var då 2005. Hon var född Dahlström, i Jokkmokk men uppvuxen i Gällivare. Solveig Nyström avslutade sin skolgång och konfirmation i Bispgården, Jämtlands län, där hennes familj bodde under en längre tid. Hon arbetade som tonåring vid Turisthotellet i Bispgården som var i hennes farföräldrars ägo. Senare återvände hon dock med sina föräldrar Kristina och Olle Dahlström till Gällivare.

Vi skulle gärna vilja komma i kontakt med ättlingar till Solveig Nyströms ättlingar och om familjen Dahlströms tid som ägare till Turisthotellet i Bispgården.

Jag tar ovanstående som en introduktion om Turisthotellet i Bispgården, som egentligen handlar om Johanna Sofia Andersson, född 1895 i Fors och gick bort 1963. Hanna som hon är mera känd som bland oss Forsbor, gifte sig 1920-05-09 med Johan Emanuel Englund, född samma år som Hanna i Ragunda. Johan Emanuel var elektriker och omkom i en tragisk olycka i Strömsund 1920-09-05. Hanna och Johan Emanuel kom alltså att vara gifta i knappt fyra månader.

Johanna (Hanna) Sofia Andersson gift Englund

Det finns väl knappast någon person från Fors som man känner så väl vid namn men vet så lite om. Jag har under mycket kort tid försökt att skapa mig en bild över Hanna och hennes familj i Fors. Hela familjen benämndes för ”Goders”. Man pratade om Kalle Goder och även Hanna benämndes med titeln Hanna Goder. Troligtvis var det beroende på att man såg till medmänniskan på ett mycket fint sätt.

Ett litet bevis för detta kan vara Ingrid Englunds berättelse under Forsminnen som jag citerar här,

"Skolan gick bra, jag fick också "klockan", "Erik Marténs minne". Den dagen var jag stolt, när jag gick hem från skolavslutningen.
Tyvärr fick jag inte fortsätta läsa, som jag velat, utan fick börja jobba, sen jag `gått och läst`.
Första platsen, var hos Hanna Englund, som hade Turisthotellet, numera sorgligen rivet, vem som nu blev skyldig till detta illdåd?
Där fick jag plocka ihop disk och diska och bära ut den f-e slaskhinken, tills Hanna en dag fick syn på när jag blev utskickad med den, och slog näven i bordet och sa` ifrån "att den kan ni gå ut med själva och inte skicka lilljänta"

Apropå Hanna Englund, så frågade Martin mej också om vad jag hade för minnen och eftersom jag sitter här nu så ska jag skynda mig att rita ner lite.
Hanna minns jag som en imponerande och handlingskraftig kvinna. Hon satt alltid vid köksbordet med dörren till "klassen" och hotellväxeln till höger. Hon hade alltid ögon på allt och var inte rädd för att säga till, när det inte var som det skulle. Men hon månade mycket om sina "flickor" i köket. Alltid gott om mat och säg alla "gubbar" på klassen, som titt som tätt fich sig ett skrovmål. Han behöver det nog, sa hon.
Hon var alltid väldigt välinformerad om allt som hände, ty växeln avlyssnades väl. I synnerhet efter nån efterfest.Som yngst i köket, skulle jag inte få höra så mycket, men det gick inte att missa pratet efteråt.
Det var nog många fruar som skulle dragit om de vetat vad deras karlar hade varit ute på.Hon månade mycket om sina syskon. Det var både i form av pengar och mat och hjälp hemma om nån var sjuk. Så hon hade ett stort och varmt hjärta.
Hälsningar Ingrid




Till Bispgården Turisthotellets charmanta värdinna, till minne av Karl Gerald 6.8.43
Flera personer har på senare tid uppmärksammat Hanna som värdinna för Turisthotellet. En av orsakerna till uppmärksamhet kommer från en av Sveriges mest uppskattade artister, nämligen Karl-Gerhard. Han skrev så här till Hanna 1943 på ett visitkort till Hanna. Vi skulle gärna vilja komma i kontakt med dagens ägare till visitkortet, som ni ser här nedan.

Det var förmodligen inte bara artisten Karl-Gerhard som var gäst hos Hanna vid turisthotellet. Under senare tid har vi kommit i kontakt med Anna-Lisa Carlsson, född Runemalm i Bispgården. Hennes far möbelsnickaren Johan Runemalm var inte bara möbelsnickare utan även en "nöjespappa" i Bispgården. Han engagerade artister som - jag citerar Anna-Lisa,

"Och då blev Johan "Nöjespappa" på sin fritid. Han bokade in musik till dansaftnarna och alla andra evenemang som revyer, trolleriföreställningar, teaterföreställningar och annat som kunde roa Bispgårdens befolkning. Han bokade in artister, skådespelare, dragspelvirtuoser, trollkonstnärer och annat nöjesfolk som reste runt i landet. Hit kom de flesta av dåtidens skådespelare som turnerade i landet mellan filminspelningarna. Elof Ahrle, Nils Poppe, Fridolf Rudin, Sigge Furst, Bullen Berglund, Åke Grönberg, John Botvid, Thor Moden, Åke Söderblom, Anna-Lisa Eriksson, Sickan Karlsson m.fl.
Kända Dragspelsmästare kom och Hypnotisörer var mycket omtyckt underhållning och paret Truxa var där ett par gånger och kollrade bort folk. Och så Buffalo Bill, som kom med en apa, som säkert de flesta i samhället aldrig sett i verkligheten".

Troligtvis har Hanna Englund varit värdinna för de artister som omnämns i Anna-Lisas berättelse.

Hannas familj

Per Johan var gift 1895 i Ragunda med Anna Sofia Lundqvist,
född 1868 i Ragunda. 1900 var paret bosatta i Krångede.
Paret fick för mig sex kända barn nämligen,
Hanna, född 1895
Karl, född 1897
Per Ludvig, född 1900
Bror, född 1910
Edvard, född 1913
Olof, född ?

Lite historia kring Fors och hotellen

1885 Vid denna tid når Norra stambanan Åsen i Fors. Järnvägsstationen i Åsen, som kom att kallas Bispgårdens Järnvägsstation, och järnvägs­sta­tionen i Fångsjöbacken byggs.

1890 I husförhörslängden 1881-1890 finns både förgyllare och skräddare på Annedal. Hotell byggs i Bispgården.

1892 Under åren 1892-1894 byggs den väg från Holmsta ner till Edset som kom att kallas Kung Chulalongkorns väg. Vid denna tid byggs hotell vid Edset.

1894 Oscar II besöker bl.a. Döda Fallet och äter på hotellet. En äreport byggs bredvid hotellet på ångbåtshamnen i Edset inför kungens besök.

1897 Rama V Chulalongkorn - kung av Siam anländer den 19/7 med tåg från Sollefteå till Bispgårdens järnvägsstation strax före klockan 12. Efter lunch på Hotellet i Bispgården reser sällskapet vidare med häst och vagn ner till ångbåtshamnen vid Edset, dit de anländer ca 14.30, varefter de fortsätter resan med ångbåt till Sundsvall.

1899 Anders Christoffersson ( 1855-1937 ) flyttar vid denna tid till Bispgården från Småland och öppnar affär med alla tänkbara varor, drev smedja och tillverkade "
finare och gröfre åkdon". Han bygger Privathotellet och startade missionsförsamlingen i Bispgården.

1905 Bispgårdens Idrottsklubb bildas den 11/3. Berglind köper en bil av fabrikat Loreley i Stockholm, på resan till Bispgården fick han böta 40 kronor. Hotellet i Bispgården brinner. Ett nytt och större hotell byggs.

1960 Turisthotellets nya ägare, Anna-Lisa och Ernst Edin ställer i ordning sällskapsrum med radio och TV.

1974 Fors kommun inlemmas den 1/1 tillsammans med Ragunda kommun och Stuguns kommun till Ragunda kommun. Fors kommunvapen blir den nya storkommunens vapen. I november beslöt kommunen att försöka förvärva Turisthotellet för sanering, en renovering skulle ha kostat minst 250 000 kr.

1977 Turisthotellet rivs.

Egna upplevelser av Turisthotellet

Två av mina bästa vänner bjöd in till bröllopsmiddag vid Turisthotellet. Brudgummen var ifrån Krångede och bruden ifrån Kälarne. Jag glömmer det aldrig, det var en fantastisk bröllopsmiddag inför värdparet Edin. I övrigt har jag inga minnen. I så fall handlar det om skrönor som handlar om "Klassen" och "Svinryggen". Men det överlämnar jag till andra att berätta om.

Anna-Lisa Carlsson Runemalm




Allan Tivander

Tivanders bageri har beskrivits av författaren Göte Ingelman i boken, "Näset var min hembygd i Ragunda socken".
Han inleder sin beskrivning av familjen så här,
"Tivanders, ja du milde! Det var en klass för sig, både bageriet och folket. Bageriet drevs av Gustaf och Amanda Tivander med hjälp av sönerna Allan och Torbjörn".
Vidare i texten kan man läsa följande,
"n´Gustaf Tivander minns jag i stort sett som en gubbe med vitt förkläde och ett stort mörkt skägg. Amanda däremot minns jag bättre, för hon kokade så goda karameller. Jag kan än idag känna smak i munnen av ”tivandergotta” när jag tänker på degkroken på väggen inne i köket som flugorna slickade ren mellan varje karamellkok".
Hannas gravsten
Hanna ligger begraven tillsammans med Allan Tivander på nya Kyrkogården i Fors g:a kommun.
Foto: S-O Sundin, Osby


Detta foto är taget ca 1962. Allan T sitter vid sin gamla fonograf. Rullen på maskinen berättar om nyåret 1900.
Foto:Sven-O Sundin, som ung ÖP reporter.
Bagaren Gustaf Tivander var född i Urshult Kronobergs län 1858. Gustaf var gift med Amanda Nordenström, född 1873, i Mörtsjön, Fors och dotter till muraren och hemmansägaren Olof Nordenström Kempe.
Sonen Allan kom att bli Hanna Englunds livskamrat och vilar i samma grav som ni kan se av gravstenen här ovan.
Jag vet inte om Allan tog med sig sina kunskaper inom bageriyrket till turisthotellet i Bispgården. Men det kan kanske någon annan berätta om.
En syster till Allan vid namn Maria Katarina (Maja) emigrerade 1914 till Nordamerika och var då gift Selander.
Jag rekommenderar att läsa boken av Göte Ingelman

Martin Bergman 4 juli 2009


Sammanfattning av Martin Bergman i maj 2009. Mina källor är följande,

Norrbottens Kuriren
Ingrid Englund
Per Edvall och Fors historia
Sveriges dödbok 1947-2006
Tack också till,

Jan Erik Forsström och Ulf Hayenhjelm för ert engagemang kring Hanna Englund. Vi hoppas att fler kan bidraga med historia kring Hanna och hennes hotell i Bispgården.





Visst finns Bispgårdens turisthotell kvar…



Under rubriken "Vad de än har - så inte är det fritidsproblem"! Författare var lokalreportern vid ÖP i Hammarstrand, Jananders Fridh. Jag citerar valda delar av artikeln från 23 december 1977.


"Hur paradoxalt det än kan låta finns Turisthotellet i Bispgården - det omdebatterade och rivna kvar! Den minst sagt anrika byggnaden är räddad till eftervärlden. Med kakelugnar och allt. Till och med de HWG-matade taklamporna är på plats. Skalan, för det gäller naturligtvis en modell, är 1:50. Byggmästaren heter Christina Eklöf 22 år, Liden. I vardagslag studerande med siktet inställt på något som har med apotek att göra.


Martins kommentar: Jag förstår inte av reportaget om byggmästaren verkligen heter Christina Eklöf. Av reportaget framgår nämligen följande. "Christian har en ett år äldre syster, Eija-Riita, kontorist. Om man frågar henne vad lastförmågan är på en ASJ Fruehauf 1965, svarar hon utan att blinka 23 ton. En modell, och ett original. Hur kommer det sig att en tjej ägnar sig åt något åt så prosaiskt som modeller av lastbilssläp! Det är kul! Och så är dom vackra. Hon har 41 stycken.
Syskonen Eklöf ägnar all möjlig tid åt sina hobbies som i huvudsak går ut på modellbyggande. Men som på det sätt de bedriver byggandet för med sig , att även andra fritidssysselsättningar som ex-vis fotografering, ges sin beskärda del". Jag tror att modellbyggmästaren heter Christian Eklöf. Jag fortsätter vidare att citera Jananders reportage.


Att pyssla med modellbyggande har under många år varit något som fascinerat Christian. Idén att bygga turisthotellet fick han när han lumpade i Östersund. När han åkte hem på helgerna skiftade han buss i Bispgården. Väntetiden ägnade han åt att som han säger, beundra den snickarglädje och vackra kåken.
När han så fick höra att rivning förestod fattades beslutet. Huset mättes upp ut- och invändigt. Kameran plockades fram och först när han hade ett lager om 80 färgbilder och lika många svart-vita var han nöjd. Inget lämnades åt slumpen.

Tillverkar allt

Så började byggandet. Trä, plast och styv kartong samt olika slag av metaller togs till användning. Inga detaljer fanns att köpa färdiga utan allt fick han tillverka själv. Av material han hade hemma.

Sånt som andra slänger bort brukar jag ta till vara och nyttja.
Efter ett halvt års idogt jobb eller omräknat i timmar, 400 var huset klart. Och med det här huset kan man, till skillnad från originalet, av och ur ytterskalet lyfta taket samt tre skilda våningar.

Slut citat från ÖP och Jananders Fridh.
Modellen är så till den grad välgjord och perfekt att den platsar i vilket museum som helst. Några sådana tankar har dock inte Christian: - När man jobbat med en modell så här länge blir man fäst vid den. Jag kan inte tänka mig att släppa den ifrån mig".Fotot är taget av en fotograf vid namn Patrik Håkansson. Han har sidan www.pathak.nu

Martins kommentar: Jag och säkert flera Forsbor skulle vilja vet vad som hände med modellen. Tag gärna kontakt med oss vid www.bispgarden.com och berätta.

Martin Bergman i september 2009.

Tillbaka

Senast uppdaterad 21 september 2009 av Studio SOS,Webbateljen,Osby