Surjämtar, Forsbor och Ragundamän………

Man ställer sig ofta frågan varifrån kommer alla uttryck och epitet.

I början på 1980-talet deltog jag i en efterlysning varifrån uttrycket "Surjämte" kommer. I Östersunds-Posten och deras reporter Fritjof Fredriksson efterlystes varifrån uttrycket "Surjämtar" kommer. Fritjof hade en spalt i ÖP som benämndes "Vi i västerled".

Under rubriken, "Wasaresan väckte hembrännarminnen" inledde han upprinnelsen till det hela så här,

Jag citerar, "Hej alla surjämtar!

Uttrycket kommer från den dam, som skulle guida oss genom vår grannstad Wasa. Den hälsningen var inte särskilt populär. Inte ens bussens högtalaranläggning tyckte att vi jämtar var så särdeles sura av oss, utan protesterade genom att helt plötsligt inte ge ett ljud ifrån sig. Våra svenska färdledare lyckades så småningom komma tillrätta med högtalartekniken och vi fick lärorik resa genom stan.

En i resesällskapet, en dam "utrikes" från Hammerdal, tyckte inte att vi skulle ta uttrycket "surjämtar" så hårt. Det behöver inte alls betyda att jämtarna skulle vara på ett dåligt humör. Det finns en annan förklaring till ordet "surjämte", och den härleder från den tid då jämtska bönder körde sina handelsforor än hit och än dit. Dessa forbönder var ute i både ur och skur och många gånger kom de till sina övernattningsplatser på främmande ort med helt genomsura kläder. Därav uttrycket surjämte, menade hon, som var utrikes från".

Slut citat från utrikes Hammerdal……

Efter detta inlägg från ÖP: s reporter Fritjof Fredriksson kom flera svar om uttrycket "Surjämte", bl. a då ifrån undertecknad.
Det hela började med ett inlägg i debatten ifrån Siri Lundell och Uppsala samt utflyttad Ragundabo.
Jag citerar,

"Hon hävdar att surjämte kommer från forbönderna. Deras blöta (sura) vadmalskläder, efter handelsfärderna i släde. Det här är en förklaring som jag hört för många herrans år sedan, säger Siri, som trots utvandringen till Uppsala känner sig som äkta jämtska. Uttrycket surjämte myntades när de jämtländska forbönderna åkte söderut med ripor och renkött och annat säljbart, klädda i sina grova vadmalskläder. Ju längre söderut de kom, ju mer medfarna och blöta blev deras kläder av snön. Och då var det ju naturligt att det hette att surjämtarna kom. Uttrycket har alltså inget att göra med jämtarnas lynne, för sura är det sista vi är, menar Siri."

Slut citat
Debatten fortsatte vidare med Sören Stavin i Östersund.
Jag citerar,

"Sören har en förklaring som ansluter sig till den uppfattning som Fritjof Fredriksson framförde på Rampen i går. Nämligen att epitetet skulle ha kommit från våta vadmalsklädda jämtbönder. Sören tror att ett tåg för länge sedan drog på uppvaktning till huvudstaden. Våta och tilltufsade efter den långa färden stod de där framför riksdagens herremän. Så myntades uttrycket. Men som äkta förklaring för Sören Stavin fram med Nils H Lundgrens åsikt: Ordet surjämte kommer av uttrycket "pur" jämte - alltså äkta, genuin jämte. Det skulle sedan ha förvanskats av ondsinta medelpadingar till "surjämte". Och det är ju en förklaring som klingar fint i jämtska öron….

Slut citat

Efter denna debatt kom undertecknad med följande inlägg,
Jag har med intresse följt tidningens olika förklaringar på varifrån uttrycket "surjämte" kommer. Jag är för närvarande tveksam om någon har rätt. Anledningen är den att jag hoppas ha den rätta.
Jag läste i en dagstidning för några år sedan, om jag inte minns fel var det ÖP, att uttrycket härstammar från den tiden Jämtland tillhörde Norge. Uttrycket skulle då ha haft en helt annan betydelse, nämligen glad, m.a.o. sur eller surr betydde glad. Jag tycker dessutom att det är mera med sanningen överensstämmande, för inte är väl jämten speciellt sur (negativt uttryckt).

Klicka
Glad eller sur - ja det är frågan?
Det där med att medelpadingarna skulle ha myntat uttrycket tror jag inte på. Jag skulle t.o.m. vilja påstå att dom inte ens vet vad sur betyder. Den uppfattningen grundar jag på att dom tillverkar surströmming som dom påstår inte är sur. (vilket den heller ej är). Men varför kallar dom den då för surströmming? Möjligtvis ångermanlänningarna vet, eftersom dom varit i den branschen längre.



I Norrbotten heter den Kallax
Om nu detta med att "surjämte" skulle ha betydelsen glad jämte kan man ju samtidigt undra vad surströmming heter på norska, för inte kan väl den norska strömmingen vara gladare än den svenska?

Ja, jag hoppas att ni förstår mitt skämtsamma inlägg - det var ju bara ett litet försök att sätta lite färg på debatten.

Några utav mina kurskamrater ifrån Ragnar Sandströms kurs i Pålgård för utsättare har gjort följande definitioner på surjämtar.

Hur sur är en surjämte? Vad är en surjämte, egentligen? Vi har hört uttrycket ofta i olika sammanhang, men aldrig fått någon riktig förklaring på hur man ska definiera det.


Fyra jämtlänningar vid motorvägsbygget Eskilstuna - Arphus fick den frågan. Samtliga har jobbat mer än 30 år i Vägverket.De kommer ursprungligen från det innersta av republiken Jämtland och gick samma kurs i mätning i Hammastrand (Pålgård) under åren 1963 till 1965.

Inga surkart

Så värst sura verkade de inte vara. Snarare fyra godmodiga kraftkarlar i den övre medelåldern, som hamnat på samma vägbyggnadskontor Ett par av dem har till och med jobbat ihop under många år på vägbyggen i Sörmland. De är i tur och ordning Johnny Persson, arbetsledare från Rätansbyn, Gullmar Nilsson, planerare från Tuvattnet, nära norska gränsen, Thomas Jernström, arbetsledare från Östersund och Jan-Åke Spelés, också arbetsledare från Östersund.

Drog söderut
- När man skulle ut och jobba var det dåligt med jobb hemma i Tuvattnet, så det blev till att dra söderut, berättar Gullmar Nilsson. Norrut fanns visserligen kraftverksbyggen, men det blev Sörmland, menar han. De fyra jämtarna har tillsammans över 120 års erfarenhet av vägbyggen. Ännu en jämtlänning i förskingringen kan nämnas. Projektören av E20-bygget i Eskilstuna, Lennart Gabrielsson, Vägverket Konsult, har gått i samma skola i Hammarstrand (Pålgård) som de övriga. Nu har alltså tillfälligheterna fört samman det här gänget från den jämtländska republiken vid ett motorvägsbygge i Sörmland. Så kan det gå med surjämtarna.
Surjamtar
Gammal historia utan sura miner

Men hur var det nu med definitionen på uttrycket surjämte? Johnny Persson berättar om en gammal historia som inte har med några sura miner att göra. - På den tiden när Jämtland tillhörde Norge - 1600-talet - och fram tills järnvägen kom 1879, reste jämtländska forbönder till Norge med varor för försäljning. De var ofta klädda i älghudskläder och när de blev svettiga och våta luktade det inte gott om paltorna när de anlände till marknadsplatserna i Norge. Därför döpte norrmännen dem till surjämtar.
Ett epitet som sörlänningar än idag kan höra, men som knappast används av jämtlänningarna själva - eller av norrmännen.

Så var det med surjämtarna på vägbygget i Sörmland.

Man kan ju vidare undra över - varifrån kommer alla lokala epitet i Jämtland. I den östra delen av Jämtland har jag hört följande uttryck om den jämtländska befolkningen,

Forsbor

Ragunda- och Stugumän

Kälarne-Tjuxan - eller möjligtvis Käla-puppan
, (Jag är lite osäker om det är rätt - ursäkta mig bästa Kälarne-bor). Märkte ni att jag använde mig utav ett något högtidligare uttryck i ursäkten. Nämligen epitetet ifrån Ragunda/Stugu-benämningen).
Var "tusan" kommer dessa epitet ifrån? Varför benämndes dom som bodde i Fors för "bor" och framförallt varför Kälarne-borna för "Tjuxan". Jag kanske har glömt eller blandat ihop epiteten vad det gäller Kälarne. Men varför benämndes inte de som bodde i Fors och Kälarne också som män eller underförstått också kvinnor? Har det med det gamla Ravund att göra?

Eftersom jag är f.d. Fors-man undrar jag samtidigt - hur uppstod uttrycket "Toksida", dvs. södra sidan av Indalsälven i Fors? Var det av ren avundsjuka pga. den fattigdom som fanns på norra sidan av älven jämfört med södra sidan? Toksida är inte speciellt för Fors, samma fenomen finns även i Sollefteå, dvs. Toksidan på södra sidan av Ångermanälven.

Eftersom jag nu gick över gränsen till Ångermanland måste jag även nämna epitetet Helgums-kråkan - vem tusan skulle ha vilja blivit kallad en kråka. Nej då föredrar jag att vara en Fors-bo från toksida av Indalsälven.

Det finns uttryck och epitet som man förstår i Sverige. Men "skam till sägandes" förstår jag inte alla i min egen hembygd. Snälla ni hjälp mig, kom med förklaringar och framförallt rättelser ifrån Kälarne män och kvinnor.

Martin Bergman i slutet av februari månad 2003


Tillbaka








Produktion & © 2003 Webbateljén,Osby, Sweden