De lärde oss att läsa, skriva och berätta i Fors
Grunden till att läsa samt skriva och berätta lärde vi oss äldre i den gamla folkskolan. Folkskolan fanns nästan i varenda liten by i före detta Fors. Inget unikt för just Fors utan så var det i hela landet.

Idén till detta uppslag fick jag när jag letade efter någonting helt annat och istället hittade gamla skolböcker från min tid i folkskolan. Jag blev sittande med mina fynd en lång stund i djup betraktelse över alla alster som jag hittade. På något sätt måste detta bevaras för eftervärlden tänkte jag. Inte allt, men åtminstone väl utvalda delar. Jag tänkte vidare att det måste finnas massor av skolmaterial från gångna tider undangömda i förråd och vindsutrymmen runt om i landet. Eller är det bara jag som varit så tokig/klok som sparat dylikt tänkte jag vidare.

Nej, så var det inte lyckligtvis

1986 kallades till en skolträff vid Böle skola. De som gick vid skolan 1951 skulle träffas och fira skolans 35-årsjubileum. Lärare, "mattanter" och samtliga elever som gick vid skolan 1951 inbjöds att närvara vid skolträffen. Bl.a. fanns Barbro Olsson inbjuden som en av lärarna vid den här tiden. Barbro läste upp en uppsats skriven av en elev från Edemoarna vid namn Sören Amrén som fängslade många vid skolträffen. Sörens uppsats får bli en inledning till vad alla vi elever vid skolor i Fors fick lära sig att beskriva i berättelsens form. Sörens berättelse hade rubriken, "När vi skolkamrater träffas om 25 år". 1957 var året som Sören skrev sin berättelse vid Österåsens skola.

Vad kan man då göra och vad är syftet med vårt förslag. Under detta uppslag tänkte vi samla alster av elever från gamla folkskolan och då i första hand från skolor i före detta Fors. Vem vet, kanske det så småningom kan bli en dokumentation som kan överlämnas till Hembygdsföreningen i Fors.

Hur tänkte vi oss då presentationen och vad ska det innehålla?

  • Vilken skola gick du vid
  • Vem var läraren
  • Vilket år
  • Egna kommentarer idag kring alstret


Materialet vi tänkt oss kan vara små berättelser från skrivövningar du gjorde. Skicka gärna med om det finns illustrationer till berättelserna. Kommentera gärna berättelserna som du ser på dem så här efteråt. Martin som var den som blev sittande med sitt fynd har redan valt ut ett första alster där du kan se hur vi tänkt oss strukturen kring det hela. Tag kontakt med bispgarden.com genom nedanstående e-mailadress så kan vi komma överens om hur ditt material ska komma med i dokumentationen. Eller ring något av följande telefonnummer.

Martin Bergman 08-512 386 42
Sven-Olov Sundin 0479-101 18
Greger Olsson 0650-178 02
Ingrid Englund 0696-311 57



1:a berättelsen: Sören Amren


Elev: Sören Amren

Österåsens skola 1957


Lärare: Barbro Olsson

Sid. 1
Sid.1
Sid. 2
Sid.2
Sid. 3
Sid.3
Sid. 4
Sid.4
Sid. 5
Sid.5
Sid. 6
Sid.6
Sid. 7
Sid.7
Sid. 8
Sid.8
Sid. 9
Sid.9
Sid. 10
Sid.10

Läs texten sammanhängande här nedan, nummren hänvsar till orginalbokens sidor ovan.
När vi skolkamrater träffas om 25 år.
1.)Jag sitter i en flott fåtölj uppe i en skyskrapa med hörlurar på mig och framför mig har jag en televisionsapparat. Nu uppfattar jag ett svagt surrande i hörluren. Det låter alldeles som när en katt spinner,men det är en

2.) gentleman som heter Sören Lund, som kommer fräsande fram med sin Merzeders Benz 769. Han ska visst till vår lärarinna som vi hade för 25 år sedan, på kalas. Nu ser jag två figurer i televisionen en man i svarta byxor, röd blazer och svart hår. Bredvid honom går en flicka ungefär 38 år gammal.

3.) Hon är klädd i en snäv kjol och svart jacka och hon har lockigt hår, som når ända ner på ryggen. Det är Kerstin. Hon har visst inte klippt håret sedan hon gick i skolan. Den som går bredvid henne är Sven-Ove. De skall visst på kalas de också.
Nu ser jag Kaj. Han kommer och går med händerna
4.) på ett instrument och spelar en skotsk sång. Han är klädd i rutig kilt och golfstrumpor och medan han går spelar han en låt på sin säckpipa. Kaj har varit doktor i Skottland.
Nu ser jag i televisionen en buss, bussen är gul och röd. Den är litet svår att beskriva så jag gör så här



5.) I bussen åker mina övriga skolkamrater, som jag hade för tjugofem år sedan och de är: Hasse, Billy, Bengt, Bernt, Rigmor, Anita, Gunnel, Ann Sofi D, Annsofi Å och så har vi en filmskådespelerska med i bussen, det är Birgitta. Alla ska på kalas.
Nu tar jag också min bil och susar iväg till kalaset. Jag har…

6.) en Plymouth. Den är på 500 "hästar", den går 1000 km i tim så det är annat än det där hålfotsinlägget vår fröken hade för 25 år sen.

När jag kommer fram till skyskrapan där kalaset ska hållas, trycker jag på en knapp, dörren öppnas och stolen skjutsar mig ut på gatan. Jag går fram till en

7.) hiss som (skjutsade) skjutsar mig upp till hundrade våningen.
När jag kommer in hälsar jag på kamraterna.
Och snart hörs bara: Minns du, minns du den gången?
Snart börjar kalaset. Bengt håller vackert tal. Tant Svea är också där. Hon är gråhårig liksom fröken, men oj vad tant…

8.) Svea har magrat sedan jag gick i skolan! Då var hon tjock och fet.
Det bjuds på sju maträtter, men jag äter bara pölsa. När kalaset är slut, blir så trångt i hissen att jag hoppar ut genom fönstret, för jag har fallskärm i bröstfickan. Jag kliver in i Plymouthen och susar iväg
9.) till min skyskrapa. Sören Lund trampar gasen i botten för han skall hem till sin fru och så har han en liten unge, som ligger i en säng.
Kaj han lunkar gatan fram med sin säckpipa. Ove och Kerstin går igenom kärlekstunneln. Och alla andra går hem till sist. Birgitta ska fara till
10.)filmbolaget och spela in en film.
Om 25 år skall jag ta fram boken och då kan jag se om det slår in som jag nu har beskrivit i fantasin.

Roller och förklaringar till Sören Amréns berättelse
Roller
Lärare:
Barbro Olsson
Berättare: Sören Amrén
Gentlemannen Sören Lund: Sören Lund (skolkamrat)
En man i svarta byxor och röd blazer: Sven-Ove Åsell (skolkamrat)
Flicka i snäv kjol och svart jacka: Kerstin Forsström (skolkamrat)
Doktor Kaj: Kaj Lidström (skolkamrat)
Gul och röd buss: Troligtvis Otto Holmboms
Övriga skolkamrater: Hasse Svensson, Billy Johansson, Bengt Backlund, Bernt Vestin, Rigmor Ivarsson, Anita Näselius, Gunnel Franzen, Ann Sofi Damgren och Annsofi Åhman.
Filmskådespelerskan Birgitta: Birgitta Vestin (skolkamrat)
Tant Svea: Svea Åsell (mattant)

Förklaringar
Plymouth:
Vanligt förekommande bilmärke vid den här tiden
Hålfotsinlägget: Wolksvagen av årsmodell 1957


2:a berättelsen:

Elev: Martin Bergman

Böle småskola 1950


Lärare: Signe Nordenström


Alla bilder "Klickbara"

Egna kommentarer 2003 Jag gick i småskolans andra klass när jag skrev denna bildberättelse. Uppdraget handlade om att klippa och klistra bilder och sedan göra en kortfattad berättelse om bilden. Det är klart att man såg sina allra bästa vänner vid den här tiden på bilden nämligen Gunnel Forslund, Elsy Edström, Lars-Erik Backman.
Samtliga dessa tre gick i samma klass som mig. Förstaklassarna Rut Kvist, Birgitta Vestin, Ann-Sofi Åhman och Kerstin Nilsson samt Jan-Eric, min brorson som passar på att uppvakta skolfröken Signe Nordenström med blommor finns också med i min kortfattade berättelse. Utflykter var alltid ett populärt inslag med Signe som lärare. Utflykterna var korta men innehållsrika, men en gång var vi ända till Annedal. Annars var det mest upp på Adolf-berget och någon gång till ”Väst-gålans” smedja


Titta gärna här om Böle skola och 1 skolträff   Skolträff-86

Hanne den 9/3 1953




Kära Lars-Erik!


Den här veckan har vi haft lov ifrån skolan.
På måndag var Lasse till oss. Vi spelade kula en stund och sen hade vi snöbollskrig. Sen for han hem med halvfembussen. På onsdag var jag till tandläkaren. Jag for upp med turbilen kl. halvnio.
Då vi kom fram till tandläkaren gick vi in och satte oss i väntsalen och läste tidningen. Om en stund kom det en syster och sa att Britt Karlsson skulle in.

Lars-Erik Backman 1953
Nästa gång var det Elsys tur att gå in. Sen Elsy hade gått in var det min tur. Jag gick in och satte mig i stolen. Jag hörde dem säga några konstiga ord. Sen fick jag fyra sprutor. Och så satte dom en lapp för mun.
Sen borrade dom. När dom hade borrat, fick jag gå ut och sätta mig en kvart. Och sen tog dom av den där lappen.
Sen frågade tandläkaren om jag ville gå ett ärende.
Ja det ville jag. Jag skulle hämta 4 liter mjölk. Då jag kom tillbaka med mjölken fick jag 25 öre.

Många hälsningar från Martin
Kommentarer 50 år senare, 6/6 2003

Jag har ännu ej fått något svar ifrån Lars-Erik Backman, som mitt brev troligtvis var adresserat till. Jag förstår honom. Jag var tämligen kortfattad i mitt brev. Lasse som besökte mig kommer jag inte ihåg vem det var. Jag kunde ju inte ge mig till att skriva till Lasse om han hade besökt mig. Troligtvis var det ett fingerat namn för att få lite mera innehåll i brevet.
Brevet blev säkert ej avsänt eftersom det förmodligen var en skrivövning vid Österåsens skola 1953. Vad skulle han svara på egentligen? Han hade säkert också varit till tandläkare Zidenius. Besöken där var alltid en upplevelse. Speciellt beroende på alla skräckberättelser man hört om honom som barn.

En del var sant, men för det mesta handlade det oftast om ont förtal.
Halvfembussen, den utgick från Ragunda och fortsatte vidare fram till "vändplan" (man sa så) på Västeråsen. Slutdestination var Sundsvall.
Vid vändplan fanns en affär en kort tid, om jag inte minns alldeles fel. Det var i alla fall en stor hållplats som bussarna stannade vid ett tag. Bussarna var Otto Holmboms eller Anna Norbergs som turades om att köra varannan vecka.
"Turbilen", det var ingen bil som man av ren tur fick åka med. Det var en bil som gick i turer mellan Korsåmon och Bispgården, därför kallades den för Turbilen. Jag kommer inte ihåg vilka tider och hur ofta den gick. Otto Meyer eller Bertil Wiklund turades om att transportera folk fram och tillbaka i sina stora Dodge-bilar. På den här tiden åkte folk kollektivt och man hade dessutom roligt på resorna, man pratade med varandra. Otto Meyer var ju dessutom en språksam och underhållande människa.

Paus med Turbilen vid Handelbolaget på Västeråsen. Chaufför Bertil Wiklund

Tänk att jag gick och handlade mjölk åt tandläkare Zidenius. Jag har svårt att föreställa mig detta. Men har jag skrivit så är det förmodligen sant. Mer troligt är att det var åt syster Alva. Alva Johansson som tog hand om oss barn när vi skulle in till den omtalade tandläkare Zidenius. Hade inte hon varit hade vi nog knappast gått in till tandläkaren. Jag "knallade" säkert upp till Edvard Anderssons mjölkaffär i samhället med en 4-liters mjölkkruka och fick mina 25 öre. Jag skulle tro att det var utav syster Alva jag fick min lön.
Sedan köpte jag säkert fem stycken 5-öres-kola uppe vid kiosken intill järnvägsstationen utav Lisa Lindkvist, för att ånyo sätta karies i funktion.

Elsy Edström, numera Sahlin kommer jag givetvis ihåg eftersom hon var min klasskamrat. Britt Karlsson kom ifrån Brännan och gick några klasser högre.

Lars-Erik, om du ej fick mitt brev så kan du väl svara nu på mitt brev så här 50 år senare.



Jag har ett brev ifrån min småskolelärare Signe Nordenström kvar ifrån 1951.
Hon skrev till mig när vi var på kolonin nere på Västkusten.
del. ! Signe Nordenström har jag allt att tacka för att jag lärde mig språklära, att stava, skj-ljud (m fl ljud) och sist men inte minst hennes och lärobokens Bibliska berättelser.
Hon var oss elever väldigt närstående eftersom hon kom från bygden. Hon kände oss elever och hade en väldigt fin social kontakt. 1951 när jag hade gått ut andra klass i småskolan var jag på barnkoloni vid Västkusten.
Signe skrev till mig under min vistelse på kolonin. Jag vill gärna delge hennes brev till mig, som visar hennes engagemang för sina elever.
Vilken fin berättelse hennes brev beskriver - det är precis som jag skulle uppleva det än idag. Hon berättar om alla sina upplevelser och beskriver det på ett målande sätt.
Tänk bara - Ove Forsström - med helikopter - i Borgvattnet. Det finns bevarat, tack vare henne. Hon lärde oss att berätta.
Klicka pĺ valfri bild för att se den större!

del. 1
del. 2del. 3
Martin Bergman februari 2004
Tillbaka

Produktion & © 2003, 2004Webbateljén,Osby, Sweden