RENOVERADE DOMBÖCKER, JÄMTLANDS LÄN, RAGUNDA TINGSLAG, ÅR 1690.(Mikrokort D61553, 3/8) s. 705 Anno 1690 d. 13, 14, och 15 Februarij holtz laga Ting med Allmogen af Ragunda Tingslag wedewarande Befallningzman Jacob Graan och desse såtho uthi
Jon Nathanaelsson i Krånge anklagades af länssman Håkan Jonsson Frisk, hafwa förledne höst jagat medh hundar efter een Älgh, och den skuttit och medh yxa huggit till dödz, och deth ey allenast een dagh, utan twå? Responsion. Att han skogzlagh med Erich Ersson och Jon Mårtensson i Böhle haft, och een älgh gått för ett dhers ledh dhet Erich Ersson blifwit warsse, och sedt der han legat och (tommat) sigh icke långt ifrån ledet och föregången, och dhet berättat, och dy Jon Natanaelsson tillijka medh Jon Mårtenssons som Mårten, dagen efter drjt gått och sedt några andra Rum der älgen legat, men icke blifwet honom warse. Skuifwels utan medelstdeth, dee medh sig hade een hundh som skält och han hört, och dy begifwit sig längre bårt. Den efter skickat sin son Nathanaell tillijkamedh Mårten wijdare efter honom sökra, och han berättar och Måndagen först sedt honom icke långt ifrån der han förra dagen legat och fadern rummen blifwit warse, och hela dagen folgdt sackta efter, och sedt huru han gått igenom ett annat deras ledh: böhlemännen allena tillhörigt och fått derat hugg på wänstra sijdan, som och udden eller suttit der quar, och hängdt wedh sijdan och ena hunden folgt efter honom, och der medh geggie gått hem. Till andra dagen, nembl. Tijssdagen, och då folgdz medh gäggie Hundarne, som på Älgen, icke långt ifrån dhet han om aftonen honom sedt, skälte, och han opstijgit, och mäst gått och icke stort kunnat springa, huar medh dee åter gått heem, och om fredagz Morgonen tillijka med Dragon Nills Pederson Modigh dijth gått , och sökt efter spåren ifrå det dee skildes ifrå honom om Tijssdagen: hafwandes sin hundh i bandh, tilldes dee blefwo warse Älgen, som honom eftertagat: Warandes Rummet i Skogzskildnaden emmellan Böhle och kullstadh, hvar uti handå okunnighwar, och att hunden först iagader i Bollsiön, hvar han summit på ena Ändan, och sedhan af hunden förfolgts 1/8 milj derifrån in i Kullstadhsiön, då han på ena sijdan och Dragon på den andra gått, och Dragon tagit båthen och rodt öfwer tveråen efter Natanaell: hafwandes kvar sin Bössa, och Älgen hållit sigh mitt uth på siön, så at intet bösskot kunnat honom hinna och dreffa, och dermedh rodt uth på siöön och Huggit älgen i Ryggen med en yxa, eftersom dee ey dristat hugga åth hufwudet för hans stora horn skuldh hvar med han kunnat omstörta båthen och han sedan summit till land, och begynt gå på grunden, der medh Dragon efter begäran skuttit, som treffat, och efter som han deraf ey stalo, hafwer Nathanaell skuttit, som honom och treffat och han wellat stijga öfwer åbredden och backen, och eij förmått utan fallit baaklängdes der han blef liggiandke. Dragon Nills Modigh som logerer hoos Joon Mårtenson i Böhle berättar sig blifwa aff sin werdinna bedin om fredagen föllia Nathanaell till skogz at sökia efter een Älgh efter inga andra Manfolck wore hemma, deht han giorde, och kommande tillorthen derest Nathanaell honom om tijssdagen lämbnat, rächt spåret effter Älgen och Hunden fölgt och honom funnit, och Älgen gått sachta undan hunden, då denne stält sigh emoth honom och skuttit åth huffwudet, som intet der treffat utan oppå Ryggen. Sedan aff hunden iagat uti een wijk aff bollsiön, den han öfwergått och ytherligare af hunden förfölgd och driffwen i Kullstadhsiön warandes Nathanaell och han å huarsin sijda, och denne kommit till båthuset, och tagit båten och rodt kring om älgen, men intet drista sigh honom angripa, och dy rodt efter Nathanaell, och han satt sigh för årorne, och kommanthe till älghen, denne huggit honom i Ryggen och sedhan skuttit, som itet skall treffat, dermed sköth Nathanaell, hvar af han föll och störte: påminnandes sigh ej sedt, att älgen wara gången för draget och ledet, uthan sedt twenne ledh wara öpnade och löosgångne på bölesskogen och Nathanaell sagdt, dhet han andra gången och åter fått hugg. Joen Mårtson berättar sigh den tijden ey warit hemma utan på andra ährender fierran och hemmanifrån: wettandes intet huru der medh kan wara tillgångit. Erich Ersson, at han om en Torssdagzafton blifwit warse at älgen war gången före, och hardt der bredhwidh legat, och i mörckret hörde honom bräka i skogen, och deth låtit Jon Nathanaelson wetta, som hält rådeligit icke förrän dagen efter, låthe see der efter på dhet diuret icke skulle blij skrämbt och i dödzlan begifwa sighfierran derifrån, och han sedhan gått sitt ährende neder till [ ] sochn, och weth icke huru sedan der medh giordes. Håkan Jonson med sine lagzmän berättade sigh räckia och finna Älg ziättar ifrå sitt ledh och föregångh till een myra icke långt ifrå bollsjöen, der Nathanaell först råkat Elgen, och derpå kallat syhn i Nathanaelssons Närwaru, som äfven dehet funnit och innehåller deras skrift sub Dato d. 18 Octob: 1689, som föllier, att dee rächt fiätten ifrån deras ledh och föregångh alt till een myra ett styckie ifrån bollsjön: warandes der emellan åtskillige läger och tommer, och ey kunnat annat märckia, än Älgen dödzhugget fått, som och skiächtan eller Pijhtskafftet afbruttit, och sielfwa udden eller skiächten suttit i kråppen quar: bediandes altså Nathanaell wijsa fiätten ifrå sin föregångh till bem:te ort på Myren, derest han älgen och han swarat sisssgh icke efter någre spår gått, utan efter hundeludh. Synemän hafwa warit Håkan i Påhlgårdh, Oluff Jonsson i Kånckebacken och Oluff Ersson wid Skogen tilläggiandes att fiätttan synttes icke alt till lägret, uthan Pass een Mählingzlängdh derifrån, och deröfwer synthes ett fiått af lijka storleek som deth förra, och intet sedt huadan deth kommit eller huart deth gått, och kunnat hända, att dhet hafft sitt läger der, och kunnat och wara indet. Nathanaell, att han ey sagt sig gått efter hundeljudh, utan efter spåren, och ey hade [ ] wijsa dem några spår, emedan som hans Lagmäns udd hafwer treffat på wänstra sijdan, och Länssmans på högra sijdan. Böhles män opmijste ett Prot. Som tolffmännen Swen Biörsson i gewågh och Peder Olson ibm efter deras begäran hållit den 14 septemb: 1689, och betyga deruthinnan, at deras fångne Älgh fått 2:ne hugg att skiächten eller udd på wänstra sijdan, och sedan besedt ledet, och befunnit dhet så förewitta att på wänstra sijdan måtte wara treffat, och sedt någre Pihlskått derifrån der Älgen legat, och åter någre hägre Pihlskått derifrån legat, och der ey widhare gått der efter. Länssman tillstår, att hans ledh witter så thill, att udden måst tagha å högre sijdan: görandes sigh der Larss Hanson som är Erich Erssons swåger, berättar sig höra Erich bedia Olof Johansson i Kullstadh |