Annedal och Perman


Förord av Martin Bergman

Sören Nilsson har beskrivit Annedals historia på ett målande sätt. Jag tar upp delar av historien av olika anledningar. Dels har jag anor till familjen Perman och dels till familjen Burman som finns på min farmors sida. "Näktergalen", Jenny Lind har också haft en betydande roll i Annedals historia som framgår av Sörens berättelse. Jag har valt att som introduktion välja ett foto som vi fått från Olga Johansson. Fotot visar en bild av Annedals herrgård på 1900-talet. Tack Olga för det fina fotot.

Sörens berättelse beskriver familjen Perman. Det börjar med Samuel Perman och då tänker alla på Samuel Permansgatan i Östersund, vilket är helt rätt. Kyrkoherden Olof Elias Burman i Ragunda finns också med i Sörens berättelse och som har kopplingar till min farmors anor i Utanede och familjen Edholm. Jag går inte djupare in i min beskrivning, läs Sörens berättelse. Hela Annedals historia finns säkert att köpa genom Fors hembygdsförening, eller direkt genom kontakt med Sören Nilsson.

ANNEDAL I NYA HÄNDER.

Och den första november 1859 bytte Annedal ägare. Enblom försvinner ur sikte, in på scenen träder Erik Emil Constantin Perman. Tilltalsnamnet var Erik och han är den ende i raden av Annedals ägare som titulerat sig patron eller brukspatron. Här i Fors sa man alltid "patron Perman".

Erik Perman var född 1819 Och var sonson till apotekaren Samuel Perman ( 1760-1839 ), den kände ordningsmannen i Östersund, där han f.ö. fått en gata uppkallad efter sig.

Erik var en tid handlande i staden tillika ordförande i Östersunds Handelsförening. Men nu lockade affärer i det större formatet. Han betalade 50 000 riksdaler för allt vad till Annedal hörde. Det var förvisso en stor summa pengar när man betänker att ett dagsverke betalades med 1 - 2 riksdaler vid den har tiden. Hela köpeskillingen kunde han inte ta från egen kistbotten, men Perman hade goda kontakter med kapitalstarka släktingar och bekanta.

Inom den egna släkten fanns en person som hörde till de lyckligt lottades skara när det gällde pengar. Det hör till de mera fantasieggande sidorna av Annedals historia att patron Perman var kusin med ingen mindre än "den svenska näktergalen" - Jenny Lind! Erik Permans och Jenny Linds mödrar var syskon och födda med efternamnet Fellborg. Jenny, som vid dopet egentligen fick namnen Johanna Maria, var född utom äktenskapet och hade en mycket svår barndom. Men när det gällde sång var inget för svårt för henne. Efter studier kan man säga att hon lade både Europa och Amerika för sina fötter. Hon var samtidens mest firade sångstjärna.
50kr - 1997f
Ägare: Svenska staten



Jenny Linds staty vid Djurgårdsbron i Stockholm
Ägare till fotot: Jenny Lind Sällskapet
Välkänd är hennes långa turné i Amerika ledd av "humbugens konung P. T. Barnum". Enligt beräkningar fick hon under den tidvis tumultartade, men alltid succéfyllda sejouren "over there" c. 8,5 milj. kronor för egen räkning. Utöver det så skänkte hon till välgörande ändamål 2, 5 milj. kronor. Hon hade gager som får nutida popstjärnors att verka som fickpengar.

Jenny ( 1820-1887 ) gjorde sin debut på operan i Stockholm år 1838 och resan över den nordamerikanska kontinenten skedde 1850-1852, Pianisten Otto Goldschmidt blev hennes make och de bosatte sig i England, där hon också bodde när kusinen Erik köpte Annedal. Jenny lånade ut 9 000 riksdaler till hans köp. Hon var av naturen givmild och sina släktingar kunde hon stödja t.o.m. med livstids pensioner. Stundtals kunde hon dock tycka att vissa av dem uppnådde väl hög ålder ..... Jenny Lind har såvitt bekant aldrig besökt Fors, trots att man kunde se henne som delägare i Annedal. För de anställda där var det säkert en krydda i tillvaron, att de kunde känna sig som åtminstone något vara i hennes tjänst. Och som pratet i stugorna i Fors måste ha surrat, när man fick veta att JENNY LIND och patron Perman "var schläkt"!

PERMAN & BURMAN.

Men innan vi låter Erik Perman flytta in till Fors och Annedal, så ska vi ta oss en titt på hans hustru. Nja, inte så där bokstavligträtt i ansiktet, utan snarare på hennes bakgrund. Och då hamnar vi i prästgården i Ragunda. Erik hade gift sig 1854 med Märta Maria Burman, yngsta dottern till kyrkoherden Olof Elias Burman ( 1785-1849 ). Burman hade kommit till Ragunda år 1840 efter att ha tjänstgjort i Degerfors församling (nuv. Vindeln) i Västerbotten. Till eftervärlden, åtminstone i Östjämtland, har hans minne bevarats p.g.a. hans stora intresse för medicin och kirurgi. Han var flitigt konsulterad av patienter från såväl Ragunda som Fors och Håsjö. Efter gjorda amputationer begravde han avsågade armar och ben under psalmsång och bön på kyrkogården i sin församling.

Olof Elias och hustrun Anna Helena begåvades med sammanlagt 11 barn. Det var inget märkvärdigt med det, barnaskarorna var stora under 1800-talet. Vi kan inte ägna oss åt alla barnen utan nöjer oss med fyra. En son och tre flickor. Det kommer om inte annat att ge oss en bild av den umgängeskrets som Erik Perman hade. Samtidigt visar det också vilken position i samhället en prästgård kunde ha i gångna tider.

1. Den mest kände av de 11 barnen var utan tvekan Georg Fredrik, ( 1819-1888 ). Om man hör till den sorten som räknar framgång här i världen i kronor och ören, då nådde han långt. I det militära befordrades han till kapten, men det var inom skogsindustrin han erövrade pengarna. En tid var han inspektor vid Gussjö såg i Utanede i Fors, men han hade högre vyer än så. På Alnön och i Härnösand köpte han sågar. Den sistnämnda lär han sedermera ha sålt för 600 000 kronor, bara för att nämna en affär. Han blev ledamot av första kammaren m.m. m.m.

2. Ulrica Fredrika ( 1828 ~1882 ) blev maka till handlaren i Sundsvall Nestor Samuel Perman. Tjocka släkten till Erik.

3. Helena Sophia ( 1821-1893 ) gifte sig med J. A. Hellman, en tid kronolänsman i Ragunda. Sysslade med skogsaffärer och blev med tiden bankdirektör i Sundsvall.

4. Kajsa Brita ( 1831-1895 ) gift med Hackåsbördige kronobefallningsmannen i Ragunda Per Hoflin ( 1826-1892 ). Hoflin var en tid kommunalfullmäktiges ordf., och tillhörde styrelsen för Ragunda Härads Sparbank. Även han sysslade med skogsaffärer. I den fastighet som nu omhänderhas av Ragunda hembygdsförening hade Per och Kajsa Brita Hoflin sitt hem.

Där har vi dom, släkt och vänner. Vad månne de pratade om när de träffades på

julkalasen? Affärer, förslagsvis.

PERMAN I FORS.

Den 25 september 1860 antecknas i kyrkans inflyt inflyttningslängd att bruksägaren Erik Emil Constantin Perman från Östersund, där han varit handlande, flyttar med sin familj till Annedal.

Om smeder och sågkarlar som flyttat in tidigare bara kom med en simpel kärra belamrad med det allra oundgängligaste i möbelväg, så var nog synen en annan för forsborna, när de diskret bakom köksgardinerna åsåg flyttlassen som anlände. De som nu kom var förutom Erik, hustrun och tre barn, samt en dräng och tre pigor.

Men glädjen och förväntningarna inför allt det nya som väntade dem vändes genast efter framkomsten i tragedi. Fru Perman var gravid, och om flyttningsbestyren eller andra omständigheter bidrog vet jag ej - men att flytta från Östersund till Fors med häst och vagn på jämmerliga vägar krävde säkert god fysik

-bara någon dag efter framkomsten till Annedal föddes en son. Modern, den endast 27-åriga Märta Maria dog den 8 oktober och sonen den 22 november.

Bättre start på sin verksamhet vid Annedal kunde patron Perman ha fått. För att ta hand om barnen tillkallades i all hast en mamsell Wiklander. Men Perman gifte omsider om sig med den 21 år yngre Hedvig (Hedda) Göhle. Hon tycks ha fört ett strängt regemente. Bl.a. har hon ihågkommits här i Fors för att hon inte lät Permans barn leka med de andra barnen vid Annedal. De skulle liksom vara lite bättre, se! Klasskillnaderna var stora.

Jag har hittat en karaktäristik av paret Erik och Hedda Perman i en publicerad dagbok från 1880 (alltså sedan de flyttat från Fors till Östersund) gjord av en nära bekant till Permans. Hedda beskrivs som "ett mycket fint fruntimmer, f. 1839. Talar i mild och blid ton, men kan oaktadt vara pepprig utaf sig".

Vidare: "tycker icke om pigor och fattigt folk, om de ej äro mycket flitiga och mycket tarfligt klädda".

Den som formulerat sig med den väl vässade pennan meddelar också att hon är lite religiös av sig, och har reda på allehanda skandaler "och fäller på grund däraf omdömen, som, då de fällas så saktmodigt, äro så mycket mera förrädiska". Man kan undra hur det kunde vara att arbeta som dräng eller piga åt slikt herrskap?

Om Erik Perman säger dagboken, "var fordom handlande här i staden ( d.v.s. Östersund), sedan bruksegare (Annedal), men blef lurad på den affären och cederade bonis (gick i konkurs) Handlar sedan med skogar och drar sig fram någorlunda bra Ibland kan det dock vara litet si och så. Gubben är godmodig och långsam i tal och handling, sofver långt in på dagen; starkt bygd och medelstor går han sin väg sakteliga framåt på två, korta, tjocka ben. Har hakskägg á la grofsmed. Han har god helsa, frisk ansigtsfärg, teml. tjock mage, älskar ett godt bord och god spirituosa, har godt ölsinne. Men blir han het, då blir han det med besked; och envis kan han vara, så att han blir rent af oresonlig".

Något känner vi nu även patron Perman. Det som nu gällde för patron var att få Byfors såg och kvarn färdig. Hösten 1859 sägs att sågen är under byggnad och 1861 skrevs ett fastbrev på Byn nr 4 "varå Byfors kvarn är byggd".

Perman tänkte driva stort. Det vittnar inte minst det lämmeltåg av arbetare som flyttade in - speciellt från Ångermanland - i början av 1860-talet. Men med facit i hand undrar man ändå om Perman var rätt man att driva ett företag i den storleksklass som Annedal nu blivit. Förutom sågkarlar anställdes till smedjan t.ex. liesmeden Isak Norman från Grangärde i Dalarna. Han kom med hustru och tre barn. För tillverkning av träkol anställdes kolaren David Josefsson, född i Sånga utanför Sollefteå. Och från år 1865 härstammar den första och enda uppgiften om årsproduktionen vid smedjan som jag hittat. Den härstammar från Jämtlands Läns Hushållningssällskap och säger att:

"Af liar tillverkas 300 stycken; Hästskor 4 000 st. och söm 32 000; 800 tälgyxor; 2.000 yxor af olika slag. 1.500 skyfflar; 150.000 spik…". ".

I Sveriges Officiella Statistik avseende Jämtlands län, omfattande åren 1861-1865, finns några smickrande ord: "Af manufaktursmedjorna är blott den vid Annedal af någon betydelse".

Enligt vad som levat kvar i mans minne i Fors så var det Perman som lät bygga den herrgård som än idag står kvar. Det kan verka troligt, för han var ju den förste ägaren av bruket som var bosatt på platsen, och som patron borde han ju också skaffa sig en ståndsmässig bostad.

Men under den tid som Perman var bruksherre fick han ingen ordning på ekonomin. Därför lånade han upprepade gånger pengar mot reverser med Annedals olika tillgångar som säkerhet. År 1867 gick det inte längre att låna sig fram för patron Perman. Det blev en hejdundrande konkurs.

NÖDÅR.

Men kanske har vi dömt patron Perman för hårt. Visserligen var skogskonjunkturerna under hans tid vid Annedal i stort sett gynnsamma. En djup lågkonjunktur efter Krimkriget 1857-1858 hade ju varit under Enbloms tid, men 1860-talet var ett decennium som präglades av flera missväxtår i jordbruket och som ju givetvis inverkade på boskapsskötseln då även höskörden drabbades.

Åren 1864, 1865,1867 och 1869 pendlade mellan svagår och missväxtår 1867, året för Permans konkurs, har speciellt ihågkommits som ett svårt nödår, "då aska frös i spisen" som man sa". Sjöarna gick fria från is först vid midsommartiden och frosten slog till igen tidigt på förhösten. Det var två vintrar på samma år. Många människor svalt i Norrland och olika former av hjälp och stöd till de nödlidande organiserades. Insamlingar gjordes inte bara inom Sverige, Jenny Lind skänkte 500 riksdaler till understöd från sitt hem i England. Men det största ingreppet i plånboken gjorde John Ericsson, ansedd som propellerns uppfinnare. han gav penningmedel så att det räckte till att köpa 1 000 tunnor korn till "den fattigaste delen av Norrlands innebyggare".

Det var inte bara Annedals bruk som gick omkull det här missväxtåret, många företag var bankrutta. Några av dem som slog vantarna i bordet var Elvkarleby såg, Bergviks såg, Bjästa och Drömme sågar, Jerfweds sågverk, samt Gålsjö och Åvike bruk. M.fl. m.fl. plus ett otal handlande och privatpersoner i Norrland.

KONKURSEN.

Frånsett alla reverser som ju inte lyste utåt, så var det första yttre tecknet på att allt inte stod rätt till när Johan Flodin, han som varit med från början och byggt upp bruket, år 1865 flyttar från Annedal till Oppåsen. Där köper han för 3 500 riksdaler ett torp av Mattias Thiodolph. Det låg norr om järnvägsstationen i östra delen av nuv. industriområdet. Denne Thiodolph vore förresten värd ett eget häfte, han var under sitt liv sockensnickare, bagare, poststationsföreståndare och fotograf;

Men varför flyttade Flodin från sin inspektorsbefattning och bosatte sig på ett litet torp? Blev han okontant med Perman? Tyckte han att patron drev bruket på fel sätt? Eller var det tvärt om så att Erik Perman gjorde sig av med sin inspektor?

Frågorna hopar sig.

I samband med Permans konkurs så går också Flodin i personlig konkurs och hans torp i Oppåsen säljs på exekutiv auktion. Han är ställd på bar backe, och måste flytta till ett torp på Prästbordet De här åren 1865-1870 måste ha varit en svår tid för familjen Flodin. När Perman flyttat från Fors 1868 glimtar Johan Flodin helt hastigt förbi i Annedals räkenskaper, men nu i ack så annorlunda sysselsättningar jämfört med tidigare.

Den f.d. inspektoren förtjänar under bruksåret 1869 drygt 69 riksdaler på att köra gödsel, delta i flottning i Rosmyrbäcken och Indalsälven. Ja, han var också med tre dagar i potatisupptagningen på Annedal. Men det skulle stunda bättre tider för den drygt femtioårige mannen. Valfrid Enblom träder år 1870 åter in som Flodins välgörare. Då köper han Gålsjö Bruk och placerar där Johan Flodin som sin betrodde inspektor. Vilken upprättelse. Enbloms förtroende för sin gamle vän var obrutet.

Kanske - jag skriver bara kanske - säger det också något om Permans göranden och låtanden vid Annedal… Y

Som vi tidigare sett från dagboksanteckningarna från 1880 så kände sig Perman lurad vid annedalsköpet, men vad lurendrejeriet bestått i är oklart - om nu något sådant verkligen existerat. Kanske var det ett sätt för den gamle patronen att förklara sitt misslyckande i Annedal?

Den 22 juli 1867 hölls sammanträde varvid Perman och hans fordringsägare eller deras ombud var närvarande. Det hade gjorts en värdering av Annedals tillgångar som nu godkändes.

Bruket värderades till 46 500 riksdaler och man beslutade om att verkställa en bortauktionering. Konkurs förvaltare blev häradsdomaren Erik Ersson på Ede och Permans svåger länsmannen Per Hoflin. Det uppdagades också att Annedal var intecknat för - 82 000 riksdaler!!! Över skorstenarna, som man säger

De som vid konkursen kunde visa upp innehavda reverser var:
Per Hoflin.......................................35 500 riksdaler
Per Hoflin & Erik Ersson ..................9 000 ”
Jenny Lind-Goldschmidt ..............16 .500 ”
J. A. Hellman .................................10 000 "
Nestor Perman ..............................10.000 "
Per Hansson....................................1.000 "
Summa 82.000 "

Dom flesta namnen känner vi igen.

Den 30: e sept. hölls auktionen. Men inga bud kunde antas då de ansågs vara för låga i relation till den godkända värderingssumman om 46.500. Datum för ny auktion sattes till den 16 dec.

Och den 16 dec. kom - men inga spekulanter!

I mars 1868 utbjöds Annedal till ovillkorlig försäljning. Annedals såg och manufakturverket ropades in av Jenny Linds ombud för 6.600 riksdaler.

Byfors och Degerfors sågar och hemmanet nr 1 i Byn jämte en jordlägenhet, Flomyran, utropades sedan. Det högsta budet från alla de församlade kom från manufaktursmeden Olof Forslund!!!

Han bjöd 11.000 riksdaler.

Jag förmodar att de församlade potentaterna tittade storögt på varandra - det hade kommit en katt bland hermelinerna, En fattig smed, inte hade han väl sådana summor att röra sig med?

Eller kunde han vara bulvan för någon?

Man krävde att Forslund skulle visa om han hade någon säkerhet för budet, men det hade han inte, så en handelsman Dahlin från Sundsvall yrkade på att smedens bud skulle ogiltigförklaras, och att egendomen på nytt skulle utropas. Så skedde också och den här Dahlin hade nu högsta budet som stannade på 10.500 riksdaler.

Byfors kvarn som var uppförd på Byn nr 4 inropades av svågrarna Per Hoflin och J. A. Hellman för 2.100 riksdaler.

Nu trodde väl alla att Annedal äntligen var sålt.

I h-e heller!

Handelsmannen Dahlin, jag borde ha nämnt att han var ombud för Jenny Lind, inlämnade en skriftlig protest mot tillvägagångssättet vid auktionen. I korthet gick det ut på att sysslomannen vid konkursen, Hoflin och Ersson, inte anmält "hos vederbörande myndighet om fastigheternas försäljning i den ordning författningarne angående utmätt fastighet bjuda". M.m.

Den 1 november 1869 sammanträdde åter Permans borgenärer. Under tiden, från auktionen till detta datum hade protesten mot auktionsförfarandet stötts och blötts i flera instanser, KB, Svea Hovrätt och till och med hos Kungl. Maj: t.

Nu möttes alltså huvudpersonerna igen för att besluta om de åtgärder som borde vidtas. Jenny Linds ombud infann sig inte Man beslöt om ny auktion i aug. 1870. Och den 22 aug. detta år fick äntligen den segslitna konkursen sin upplösning.

Då ropade handelsmannen Oskar Holmberg i Härnösand in de sammanslagna enheterna Annedals såg & Manufakturverk, Degerfors och Byfors sågar, hemmanet nr 1 i Byn samt Flomyran för 12 530 riksdaler. Holmberg var ombud för Jenny Lind, och i praktiken skulle då "den svenska näktergalen" vara ägare av Annedals bruk. Men Jenny Linds högra hand och rådgivare i hennes svenska affärer, hovrättsrådet Munthe, förklarade senare att Oskar Holmberg fått överta ropet, och det var alltså denne som nu var brukspatron.

Men Byfors kvarn då, hur gick det med den?

Den fick Hoflin och Hellman behålla för sitt bud på 2 100 riksdaler. I sept. 1871 sålde de i sin tur kvarnen till inspektoren E. F.Barcheus och bonden Per Hansson i Byn för 6 000 riksdaler. En nätt vinst alltså.

Som synes blev det inte så mycket pengar att fördela till alla fordringsägare. Sen var det ju också så, att vissa fordringar var prioriterade och andra oprioriterade, och så skulle konkursens syssloman ha sina arvoden för nedlagt arbete.

Utdelningen i konkursen dröjde ända till 1876 och det var endast Jenny Lind och Per Hoflin som fick något. Jenny Lind knappa tusenlappen och resten c:a 11 000 tilldelades Hoflin.
Men Jenny Lind sägs ha kommit undan annedalsaffärerna med blotta förskräckelsen, på något sätt hölls hon skadeslös vilket betyder att någon form av ekonomisk uppgörelse skedde bakom kulisserna mellan henne och Oskar Holmberg. I Lotten Dahlgrens bok "Jenny Lind bakom scenen" sägs också att sångerskan hade vissa synpunkter på kusin Permans kvaliteter som affärsman.


Martin Bergman september 2008



Tillbaka




uppdaterad 13 september 2008 Webbateljén,Osby, Sweden