Förord av Martin Bergman
Jag träffade min fine ungdomsvän Jan Erik Forsström den gångna sommaren 2008. Jan Erik och jag har haft våra ”Irrvägar” som vi har beskrivit i våra berättelser. Jag beundrar min irrvägsbroder som har så mycket att berätta inte bara från våra gemensamma upplevelser. Jan Erik bor idag i Bispgården och har förstått värdet av historiens gång. Inte enbart från våran gemensamma tid som kommer att bli livet ut. Han engagerar sig också för PRO. Jan Erik håller föredrag vid olika träffar och frågar och får svar på olika saker i vår kära hembygd Fors socken.
Jag återger här en krönika från Jan Erik Forsström som han tecknat ner efter en träffar med PRO i Fors. Vid de olika beskrivningarna som berättas kanske jag kommenterar samt kompletterar med foton.
En vandring 2008 genom Bispgården med 1940-1950 tal i tankarna
"Det har blivit många träffar och vi har haft väldigt trevligt, ibland har vi bara pratat, ibland har vi fikat och ätit god mat, det har varit en bra samvaro.
Men nu var ju också syftet att försöka dokumentera vad vi kommit fram till, vad vi pratat om.
Fors socken har funnits under en lång tid, namnet Fors kan spåras tillbaks till före år 1000, namn som Ödfast och Gravlax nämns i samband med laxfisket. Laxfisket har varit av största betydelse, på grund av Storforsen (Döda fallet) kunde inte laxen vandra vidare upp efter lndalsälven och laxfisket blev betydande just i Fors.
Precis som med dagens kraftverk och skogstillgångar så ägde vi inte heller laxfisket själva, biskopen ägde mycket av laxfisket, därav kom också namnet Bispgården (biskopsgården).
Dagens Bispgården består av två byar Åsen och Oppåsen, namnet Bispgården togs först av järnvägsstationen och posten och har först på 40-talet börjat att användas på tätorten. Det finns många historier om hur arga man blev i den by söder om Jär&arin
Bispgården och Oppåsen
Vi skall göra en promenad från byn Skogen väster om viadukten till idrottsplatsen Östervåg i öster."
1. Walbergs här bodde Kalle Walberg med fru och sonen Karl-Gunnar, dom flyttade senare till Martin Sundins.
2. BiörkIunds ett litet torp, där bor idag Mats Gustavsson och Margit Näsmark. Erikssons ett litet torp han körde i skogen hon bakade tunnbröd, här bor inspektor Lindström idag.
3. Svenssons här bodde många skogskarlar, snickare jag minns att en av fruarna skötte bastun i Bispgården i många år. En av gubbarna bodde i en liten stuga ovanför ladugården, den stugan står idag på gården hos Mats och Margit som köpte och slog ihop torpet med sitt eget.
4. Westbergs ett litet så kallade odeltorp var också många, snickare och byggnadsarbetare.
5. Anna Norbergs Bussar Norr om vägen bodde Asen söder om vägen bodde Berg, båda var busschaufförer.
Kommentar Martin: Om jag inte tar alldeles fel var det Jonas Hjalmar Berg, född 1900 i Indal. Hjalmar gick bort 1956 i Fors. Hjalmar var gift med Anna Karolina Lindberg, född 1905 i Indal och gick bort 1950 i Fors. Deras enda barn Martin Berg gick också bort för kort tid sedan. Jag tror inte att Hjalmars bror Gustaf bodde här, han var bosatt mittemot Åsbergs verkstad i Bispfors. Martin kom också att bo där under sin uppväxt i Fors.
Lite längre fram mot viadukten fanns en liten anläggarkåk på höger sida den finns inte kvar idag, jag tror att det var någon som hette Lennart som bodde där. Viadukten byggd någon gång på 30-talet alltid halkigt på vintern, blev tillslut för låg, timmerbilarna slog i taket.
6. Karlssons direkt till vänster efter viadukten, här bodde Bertil Karlsson som så tragiskt omkom av ett vådaskott under älgjakt, tidigare bodde här en järnvägstjänsteman.
7. Strömkvist bodde i nästa hus han var en hängiven socialdemokrat. Han hade även en papegoja.
8. Klason skomakare och skohandlare av den gamla stammen, hans svärson Norling har cykelverkstad i ett hus på gården, han öppnar senare skoaffär uppe i samhället.
Kommentar Martin: Jag och min mor Annie bodde hos Klassons en kort tid mellan 1956-1959. Min mor var syster till Adolfs fru Emilia ("Mela" populärt kallad) född Nyberg.
9. Bagare Brandborg familjen kom tidigt till Bispgården och drev bageri, man glömmer inte Brandborgs skorpor.
Kommentar Martin: "Nya välinredda lokaler togs i bruk 1912", och med dom orden, som ned plitats av Runo, torde väl avses det hus som bageriet drevs i ända till nedläggandet år 1969, och som idag ägs av herr och fru Österås.
Där fanns en vedeldad bakugn med plats för 9 plåtar och att Runo vid den fick lära sig bagarkonstens alla regler av sin morfar står väl klart. Men han vidareutbildade sig också och genomgick även Konditoriskolan i Skövde år 1931.
Ar 1930 gifte han sig med Ebba Eriksson från Österede. De fick barnen Gun och Bo.
Brandborgs bageri var ett genuint familjeföretag, där såväl Runo som Ebba bakade, och där även barnen fick dra sitt strå till stacken genom att stå till tjänst. Det var dom som bl.a. vägde upp skorpor och fyllde påsar och förslöt med häftapparat!
Att elda upp en stor bakugn nästan varje dag på året krävde stora mängder ved, och det åtgick ju även en hel del av den varan till spisen i köket.
Som bränsle användes ansenliga mängder s.k. bakar. Därmed avses den yttersta delen, där barken sitter, och som blir kvar efter sågning av timmer, och den veden kördes hem med häst eller lastbil från något av traktens sågverk, t.ex. från Ede. Veden användes i c:a 1 meters längder.
Eldar man mycket uppstår också förstås sot i skorstenen, därför sotade Runo ibland själv med vad som sagts vara en kanonkula från "ryska kriget" ( 1808-1809 )!!!
Brödet såldes direkt från bageriet, men man levererade även till Handelsbolaget i Bispgården.
I femtio år eller mer steg Runo upp vid 4-tiden på morgonen och gjorde upp eld i ugnen. Det grövre matbrödet skulle gräddas när ugnen var som varmast, och mot slutet av arbetsdagen torkades skorporna på eftervärmen.
Men Runo hade även andra intressen som han ägnade fritiden åt: han samlade på frimärken och var en hängiven korsordslösare! Min källa: Sören Nilssons berättelser 2002 om företagare i Fors.
10. Fröken Wiselius bodde längst upp i detta stora fina hus här bodde också en man som kallades för Poppen, han fick det namnet efter en resa till Stockholm, han hade bott på hotell, kan ni förstå man bara tryckte till på knappen (popp) så kom betjäningen.Här bodde också Vadin som jobbade på handelsbolaget.
11. "Skinnboa" då vänster sida vägen här hade slaktar Englund sin skinnbod, det finns en historia om slaktarn han hade för vana att åka ut och köpa upp ungdjur till slakt, det kunde sen dröja länge tills han hämtade djuret, för att dom skulle växa på sig förståss, den här gången ringde bonden till Englund efter en månad och talade om att kvigan håller på att svälta ihjäl, gissa om Englund fick bråttom.
12. Kvarna på högersida vägen här låg den elektrifierade där byns bönder malde sitt mjöl, här startade Westling den smidesverkstad som kom att bli Z-Lyften så småningom.
Kommentar Sven-Olov: När jag var 3-5 år? så var min far Niklas Sundin mjölnare i kvarnen. Jag fick ibland följa med och har minnen av ljudet av kvarnhjulen och de olika malningarna, säden tömdes från böndernas säckar längst upp och sedan kunde man följa dess gång nedåt i kvarnen. Mjölnarens "förmån" var att han fick en del av "spillet" vid kvarhjulet. Ett tacksamt tillskott ttill hushållet då under krigstiden.
13. Posten på höger sida efter kvarna låg posten på övre våningen bodde postfröken Uhlén, posten drogs från järnvägen till posten på en vagn av Helmer Cedervall.
14. Handelsbolaget den affär som startades av Marten långt tidigare i det hus som nu innehöll posten, vid den här tiden drevs det av Erik Norden, idag är det ett miniköpcentrum ICA Forsen.
Kommentar Martin: Erik Melcher Martén var född 1890 i Oppåsen Bispgården och gick bort 1949. Han var gift med Johanna Gustava, född 1891 i Undersåker. Johanna Gustava gick bort 1961 och var då bosatt på Frösön.
15. Pappershandeln huset byggdes av en målare Borin, vid denna tid ägdes det av Enar Jonsson pappershandlare och fotograf, där fanns även Handelsbanken.
16. Järvägsstation här var det liv och rörelse vid den här tiden, det mesta gods som kom till bygden kom med tåg. Kraftverken lossade varje dag, bussar och bilar hämtade styckegods.
En stor dag för många var när hästhandlare Persson fick en vagnslast med nya hästar.
För att förstå ruschen skall jag återge en berättelse från en gammal järnvägsarbetare: Tågklareraren börjar sin tjänstkl 06.00. Det första han klarerar är en motorvagn mot Bräcke kl 06.15, han tar emot resgods och tjänstepost, därefter ringer han dom två närmaste stationerna och meddelar ankomst och avgångstid samt tågnummer, detta sker för varje tåg. Tjänsteposten kommer från distriktschefen i Sundsvall och innehåller olika uppgifter om kommande transporter, t.ex ett tåg med en vagn som har överskjutande lastprofil eller farligt gods mm.
Sedan sorteras resgodset och prickas av, det förvaras i ett magasin som inrymmdes i stationshuset. Ilgods expressgods och varmvagnsgods (frukt och grönt) förvaras på samma sätt. Klockan 08.00 kommer nästa person som skall sköta växslingsarbetet fram till kl 14.00 för att därefter börja nattpasset kl 22.00.
Klockan 08.00 börjar även en tredje person som skall sköta biljettförsäljningen och godsexpeditionen som öppnar samma tid, han slutar kl 16.00
Från kl 14.00 till 22.00 arbetar en fjärde person som järnvägs expeditör, stinsen arbetar alla dagar mellan 08.00-16.00. På den här tiden sändes det mesta med järnväg så det var en omfattande godshantering. Till stationen hörde en sk. lokmotor som vid behov körde till Kälarne Ragunda och Graninge för att hämta vagnar med gods adresserat till södra Sverige. Dessa vagnar ställdes på ett sidospår där dom sedan kopplades till ett tåg från övre Norrland med samma addressering. Många personförande tåg rullade på spåren vid den här tiden.
Efter motorvagnen kl 06.15 kom ett persontåg mot Långsele kl 09.00 ett mot Bräcke kl 10.05 en motorvagn mot Långsele 14.10 ett växeltåg med personvagn mot Långsele kl 14.30 en motorvagn mot Bräcke kl 20.10 motorvagn mot Långsele 22.10 ett snälltåg med uppehåll mot Långsele kl 23.40 snälltåg mot Stockholm kl 04.35.
Kommentar Sven-Olov: Det fanns även ett tåg som gick söderut vid 17-tiden, det och "åttatåget" var för oss ungdommar en mycket viktig inkomstkälla på försommaren . Vi plockade blåsippor och liljekonvaljer, gjorde lämpliga buketter med ett gummiband och sålde ifrån perongen. Priest på buketterna var 1,50 - 2:- som blev ganska mycket om man var flitig och hann innan tåget for vidare. För de pengarna köpte jag bl.a. min första kamera (fotografering blev sedan mitt yrke) jag är fortfarande fotohandlare och fotograf och arbetar på "övertid" därför att det är så roligt och intressant.
En av dom stora kunderna vid stationen var 17. Vattenfall med eget stickspår och lastkaj. SCA som lastade mycket timmer och gödsel. Bispgårdens Svets och Smide var länge en trogen kund tills landsvägstransporterna tog över.
44. Kiosken (Pressbyrån) en av byns samlingspunkter speciellt vid tågtider, det fanns många som åkte cykel och parkerade i cykelställen nedanför kiosken, herrarna svängde benet över stången och någon slant kunde trilla ur byxfickan. Bussar från tre olika bussbolag samt många bilar fanns här Sven Fors, Nisse Viklund, Gösta Frånlund, Meijer med turbilen m.fl, det var liv och rörelse.
Kommentar Sven-Olov: Mina föräldrar arbetade även på Pressbyrån, som från början var en rund kiosk. Det fanns inget "Dagis" då utan jag fick även vara med där och "sitta snällt" bakom disken. Har minnen av när "Tysktågen" passerade, och ibland stannade och de handlade i kiosken. Då fick vi inte vara utanför kiosken.
nr 45.Hotellet Det skulle ju gå att skriva en egen historia bara om hotellet. Här var oftast många resande, uppackningar och serveringar. Hanna Englund var ju erkänt duktig och en mycket snäll människa. Klassen ölschappet där fanns många berömdheter Kalle Andersson, Edvin Ljungberg, SefasOskar och han som skodde hästar och många fler dessa personer har bidragit med många dråpliga historier, Svinryggen kallades det logi där hotellets kvinnliga personal bodde, det kallades så förmodligen därför att svinhuset var i samma byggnad, här har många av bygdens unga charmörer trånat. Hotellet hade också en vacker park med dansbana och stora cembratallar och ädla lövträd, idag ligger där ICAs parkering.
18. Café City vill jag kalla för en av Sveriges första ungdomsgårdar, Helge och Ada Söderström måste ha haft ett enormt tålamod med ungdomarna. Här fanns en jukebox där vi kom i kontakt med Rock and Roll för första gången striden stod mellan Elvis Presley och Tommy Steel, det fanns även flipperspel och nåt slags ishockeyspel.
Olle Pallin som kom till Bispgården vid den här tiden, han bodde vid det här spelet. Många ungdomar praktiskt taget växte upp och formlades här, vi skall komma ihåg att det var 50-tal, krigsslut, Amerikainfluerat och James Dean feber. Proteströrelserna som senare blommade ut på 60 - 70-talet föddes här.
Konsumbageriet fanns i källaren och bakade bröd till alla konsumbutiker mellan Bispgården och Indal.
Kommentar Sven-Olov: Min bror Stig arbetade där under någon sommar hans lön var 25 kr./vecka!!!
Här har Elektrotjänst varit till helt nyligen.
19. Kalle Anderssons Jordbruk och åkeri förmodligen det första i Bispgården mitt emot Elektrotjänst, härifrån stammar hotellet, Edvard Andersson som hade åkeri längre fram kom härifrån.
20.Skomakarn på vänster sida efter Café City finns ett långsmalt hus som har varit vagnsbod här har vi skomakaren, jag tror att det tidigare fanns en cykelhandlare här.
21. Sportaffären Sten Persson sport och fiske och cykelverkstad, ett paradis för alla smågrabbar, här fanns allt det man drömde om.
Motorcyklarna Guld och Silverpilen kom ju vid den här tiden så Kjell Söderberg och Boris Johnsson och dom andra grabbarna kunde få sitt intresse tillgodosett. Här var också Esso bensinstation på andra sidan vägen.
22. Café Astoria I samma hus som sportaffären hade Stens fru Lissen, här var det en fin uteservering på sommaren där hade man bra utsikt på vad som hände på byn. Taxi hade station i ett litet hus på gården.
23. Telegrafstation mitt emot Astoria, här höll Hilma Lindgren och flickorna reda på vad som hände på byn, här kunde man också ringa lokalt och riks, det var bara att beställa i luckan sen fick man krypa in i en telefonhytt som var helt ljudisolerad.
Kommentar Sven-Olov: En gång när vi kom från niporna med nyplockade liljekonvaljer så blev vi stoppade av Hilma. Vi hade plockat en annan sorts fina blommor - en hel bukett - det var Guckeskon (fridlyst, men vad visste 7-8 åringar om det....
24. Mjölkaffär´n på samma sida som tele stationen fanns den affär där man kunde köpa mjölk, det var Edvard Anderssons svärmor som drev den i markplan på vintern och i källaren på sommaren, minns ni hur man i det rena rummet slamrade med stora mjölkkrukor rörde om med en slags stav med hål i för att sedan mäta upp mjölken i en mjölkkruka sommar som vinter, jag ser framför mig hurdet ser ut när jag har halkat i backen och mjölken rinner ut i snön. Här hade Edvard Andersson sitt åkeri med taxi som "Lessen" körde.
Kommentar Sven-Olov: Pappa Niklas var aldrig glad i "blåmjölken" så ibland till helgerna så köptes 1 mått grädde som sedan återbördades till mjölken (för att få bort vattensmaken)
25. Frisören Mitt emot mjölkaffären hade Herman Fryklund sin frisersalong, här blev man klippt samtidigt som som man kunde lyssna till allt nytt som hade hänt, här var också det ställe där karlarna skulle införskaffa preventivmedel under stort hemlighetsmakeri. Jag glömmer aldrig när Herman anställt en lärling Karl Erik Linde, då gick det åt mycket plåster. Innan det blev frisersalong drev Mina Norgren Café där. Svea Gren minns när hon hade fått 10 öre att köpa godis för, en ask sockerpiller i den fanns också en ring. Det föll sig inte bättre än att Svea tappade ut alla sockerpiller på golvet, hon fick då genast nya, tant Mina var den snällaste som fanns.
26. Holmboms bredvid frisören hade vi Otto Holmboms buss det var ett stort hus där det var kontor och bostad buss garaget var på andra sidan vägen en bit längre ner. Bussarna gick i trafik runt Bispgården men hade också linjetrafik till Sundsvall på den här tiden gick bussarna fulla. På gården fanns två hus det ena flyttades senare med hjälp av caterpillare rakt över landsvägen fru Fjällgren öppnade damfrisering där.
Kommentar Sven-Olov: Under en tid så fanns i Holmbloms källare även matbespisning för klass 1-2. Den förestods av min mamma Sigrid. Fick även vara på "dagis" där. Mamma var mycket för näringsriktig mat och hon tog emot: nypotatis, grönskaer från bönderna, ploclkade lingon och andra bär, svamp samt nässlor för "nässlesoppa", för att barnen skulle få god mat.
27. Skräddaren Sjöbergs skrädderi Det var L.W. Sjöberg och Rippling, alla minns väl Ripling där satt man uppe på bordet med benen i kors. Det var även manufakturaffär.
Alla som handlat där minns den lille mannen med den mäktiga rösten.
28. Hulda Norrman nästa hus på höger sida där bor en liten anonym tant som pysslar mycket i trädgården, hon hade visst varit distriktssköterska, alla ungar tyckte att hon var lite mysko men jag bodde ju granne så jag kände henne lite och blev ibland bjuden på saft och kakor.
29. Mjölkpallen Det var här byns bönder levererade sin mjölk Jonssons, Ljungs, Sterners, Salins (Bredins) och Sandströms. Bergmans och Sundins hade en annan pall. Här lärde vi oss alla länsbokstäver på bilarna alla bilmärken genom att sitta och anteckna alla bilar vi såg i en bok.
30. Fors Lidens konsumtionsförening "Koppra" härifrån kördes varor som kom med järnväg ut till alla affårer mellan Bispgården och Liden. Lagret sköttes av Niklas Sundin och var ganska omfattande med stort magasin vid järnvägen.
Kommentar Sven-Olov: Det var 10 olika affärer som sevades av "Lagret" som pappa förestod, efter skolan var jag ofta hos pappa och "hjälpte till" det var t.ex. att lossa järnvägsvagnar med mjöl, socker o.s.v. Allt för hand givetvis samt med en 4 hjuling och &#säckkakärra"
31. Småskolan till höger efter Konsum var den skola där vi från byn gick ettan och tvåan, min fröken hette Gunilla Hansson. Här var det utedass och vedkamin i klassrummet. Ute på gården fanns ett hus som innehöll polisstation med finka. Här var även byns bastu.
Kommentar Sven-Olov: Min mamma Sigrid flyttade sedermera med bespisningen till småskolans hus. Klassen t.v. och bespisningen t.h. "Detta var vid den tiden när även pojkar var "välklädda" under. Jag hade Livstycke, ett klädesplagg med strumpeband för att hålla uppe de hellånga strumporna.
32. Löckes urmakeri Löcke och Kimmen (hunden) Man öppnar dörren och det plingar till ovanför huvudet inifrån rummen hör man ett ivrigt gällt hundskall och oklippta klor som slirar mot golvet för att komma igång, allt följs av ropen tyst Kimmen, tyst Kimmen. Det hela ackompanjeras av ett välbekant ljud klomp,klomp..
Urmakarn var handikappad ett ben var kortare så han hade en speciell sko med tjock sula. Han var snäll men kunde också ha humör jag minns när den tidens kommunalråd skulle laga väckarklockan det slutade med att han fick ta den i en påse till Löcke och där blev han utskälld både av Löcke och Kimmen.
Kommentar Martin:
43. PH (Privat Hotelletmitt emot Löcke, här hade varit hotellrörelse som Hanna Englund drev under kriget serverades våra soldater mat här, men nu var det bostäder för Svarthålsforsens tjänstemän.
33. Kommunalkontoret bredvid PH fanns kommunalkontoret där Kalle Berggren skötte ruljansen, där var även folktandvården i samma hus.
34. Kassbergs dom hade kommit tillbaks från Amerika och hade en utegran till julen med färgade ljus i, man blev imponerad.
35. Norlings skoaffär hit flyttades gamla sockenstugan och fru Klotz hade en garnaffär här jag tror också att arbetsförmedlingen höll till här.
36. Neas mode bredvid tandläkaren fanns en affär där det gjordes och såldes hattar.
Kommentar Sven-Olov: Nea Johnsson var en mycket "pimpnett" och trevlig dam, mamma till Boris Johnsson
37. Sven Fors Bredvid Nea fanns Sven Fors taxiägaren, på övre våningen fanns Lindqvist tandteknikern.
38. Slaktar Englund lite längre fram på höger sida har vi Englunds slakteri, här såldes även charkvaror, historierna runt Englund är många t.ex den när landsfiskalens fru kom nerför den branta trappen det var mycket folk i affärn och hon antydde att hon hade bråttom och ville gå före, då säger slaktarn med sin lugna röst "ja hanle ma dom som betala kontant först".
39. Lövgrens en bit in från vägen på vänster sida har Lövgren startat en glassfabrik det är lösglass i strut, den var otroligt god.
Kommentar Sven-Olov den slådes sedan av sonen bl.a. från en WV buss mellen Café City och Astoria, instämmer i föregående talar, den var god
40. Auto Service Långre fram på höger sida skapar Backlin och Frånlund en bilverkstad som finns kvar än idag.
Det här är ett försök att skriva samman en del av det vi pratade om i vår studiecirkel, jag har hållit mig till att skriva om det samhälle som fanns på 50- talet längs landsvägen. Jag återkommer senare med en tillbakablick på hur byn har gått från bondesamhälle till industrisamhälle och nu försöker att bli samhälle
Tack för alla trevliga pratstunder.
Jan Erik
|
|