När Konusm i Bispgården brann.




Visst är det fantastiskt, ibland kan man misstänka "högre krafters påverkan". Det kom ett mail ifrån Lars Forstedt med 3 olika bilder fotograferade i början av 40-talet i Bispgården för några veckor sedan. En vecka efter det så kommer ett annat mail ifrån Anna-Lisa Carlsson (Runemalm) med en text som visas nedan. Dessa 2 är oventande om varandra. Men 69 år efter att branden på Konsum i Bispgården skedde kommer detta material ifrån dem båda.
Jag vill bara säga: Tack alla Bispgårdsbor i förskingringen

Skickar ett bidrag till Hemsidan, som handlar om när Konsumbutiken brann ner.

När Konsumbutiken i Bispgården brann ner till aska. Berättad utifrån min pappas iaktagelser när han deltog i släcknings- och räddningsarbetet.

Vintern 1942 satt Konsumföreståndaren Sundberg vid köksbordet, på andra våningen i Konsumbutiken, tillsammans med sin hustru och 8-åriga dotter och åt middag.
Plötsligt hördes en kraftig knall. Han reste sig upp och gick ut genom dörren för att se efter vad det var som hände.
När han inte återvände gick hans hustru ut för att se vart han tog vägen, medan flickan blev sittande kvar vid bordet.
Värmepannan i källaren hade exploderat och elden spred sig hastigt tillsammans med en tjock, kväljande rök som gjorde att de inte kunde ta sig uppför trappen för att hämta flickan.

Det s.k. Brandförsvaret, som inte haft någon utryckning på många år, lyckades transportera dit brandslangar som drogs från det övertända huset bort mot järnvägen och över spåren till vattenposten vid Niklas Sundins tomtgräns. Samtidigt skickades 2 man iväg efter järnvägen för att stoppa, det från norr, inkommande tåget.
Då vattnet släpptes på sprack de gamla förtorkade slangarna så inget vatten nådde fram till brandhärden. Man fick snabbt samla ihop alla människor som var villiga att med hinkar och sig själva hjälpa till och bilda 2 led mellan det brinnande huset och vattenposten.
Det ena ledet langade de vattenfyllda hinkarna till en handdriven vattenspruta som stod uppställd vid branden och det andra ledet langade de tomma hinkarna mellan sig tillbaka till vattenposten. Men den berömvärda hjälpinsatsen var förgäves. Huset brann ner till grunden.

Hur gick det för flickan?
Naturligtvis gick också hon ut då inte hennes föräldrar kom tillbka. Hon möttes av den tjocka röken som välde upp genom trappen. Men hon hörde röster som ropade på henne.Och då hon öppnade balkongdörren och gick ut så fick hon se människorna som stod nere på gården. De skrek till henne att hon skulle hoppa ner, där de skulle ta emot henne. Men inte förrän lågorna slog ut genom dörren och hotade att nå fram till henne vågade hon klättra över staketet och hoppa ner till de starka armarna som slöt sig om henne.
Hon var min bästa kamrat och jag var skräckslagen där jag stod tillsammans med min bror och tittade på den fasansfulla branden genom ett fönster på Föreningshuset där vi bodde.
Vi hade följts åt efter skoldagens slut och nu trodde jag, att jag aldrig skulle få se henne mer. Men så kom pappa hemspringandes och berättade att alla tre familjemedlemmarna hade blivit räddade. Men Harriets katt brann inne. De såg honom sitta i fönstret tills han försvann i lågorna.

Är det här något, tycker du?
Med varma hälsningar från
Anna-Lisa




Svar: Ja, även om händelsen var tråkig visar inlägget en bild av hur det kunde gå till.
Dessa 2 bilder har kommit ifrån Tomas Forström.
Vi tackar
Sven-Olov

Bilderna är tagna under krigsåren 40/41. På bilden med tre kavata män så är det Nisse Berggren (min pappas kusin) till vänster, Kalle Berggrens son. Din pappa jobbade väl på Konsum, så jag vet inte om bilden på lastkajen är från Handelsbolaget eller Konsum.
Sven-Olov: Det är Konsums magasinsbrygga, men det är inte Niklas på bilden.
Bilderna kommer från Nisse och Kalle Berggrens fotoalbum.

Tillbaka