Alla bilder "Klickbara"

Skolträff 2006-07-08 vid Värdshuset Vildhussen i Hammarstrand




Inbjudan
Om man går till sidan två av denna fina inbjudan, som jag förmodar är en bild av Indalsälven vid Gesunden, finns bl.a. texten till Jämtlandssången som vi sjöng tillsammans. Där fanns en text från en tidigare klassträff. Om någon kommer ihåg dansbandet "Collas", låg dom bakom skapelsen till texten. Melodin var vi hänger med…. och texten inleddes enligt följande,


" I vår skola finns det många stygga barn
Som vår rektor jämt försöker göra tam
Och med det så har han lyckats ganska bra
Det kan ni tydligt se på klass 3 A"

Det är möjligt att det fanns "stygga barn" i klass 3 A. I vår klass som gick i 4:an utan bokstavsbeteckning fanns det inga "stygga barn". Vi var väldigt vackra och beskedliga allesammans - eller hur?

Lite historik från åren 1956 - 1959

1959 tog vi realexamen vid Ragunda kommunala realskola. Vi kom från Ragunda och Fors i huvudsakligen. Men där fanns också elever från andra närområden. Vi var 35 elever när vi började 1956. Vi avlade realexamen våren 1959 och då var vi 29 elever. En del av dom som började 1956 hade flyttat till andra skolor. När vi började var vi i 28 flickor och 7 pojkar. Vår rektor var Olof Svenningsson och en lärare som vi hade mycket stor respekt för. Jag tror mig veta att han kom från Halmstad, men kom att bli Ragundabygden trogen fram till sin död.

Vår klassföreståndare var en bygdens son. Hans namn var Helge Sahlin och vi såg upp till honom som en mycket bra lärare. Vi hade honom i matematik, fysik och kemi.



Lars Eneling var lärare i historia och geografi. Lars kom från Blekinge, men hade varit lärare i Böle, Ragunda innan han blev lärare vid realskolan. Lars bodde i Ragunda, under sin första tid som lärare vid realskolan. Han byggde sitt eget hem i Kånkback och kom att bli bygden trogen fram till sin död 2006.

Ja, det fanns flera lärare av vilka jag vill nämna Svante Sjödin, som var vår gymnastiklärare. Han var en min favoritlärare - ursäkta mig ni övriga elever. Jag var mycket intresserad av idrott vid den här tiden och det var han med. Tyvärr så lyssnade jag alltför mycket på Svante, men jag såg upp till honom. Han trodde på mig och satsade av hela sitt hjärta på mig som sprinter. Det hela utvecklade sig till andra idrotter så småningom. Men det var han som sådde det lilla fröet för idrott. Tack - Svante!

Musik var väl inte precis mitt stora intresse, men vi hade en fantastisk lärare i Kerstin Millgårdh-Hällberg. Vi sjöng tillsammans med henne i aulan vid skolan så det hördes säkert över hela Hammarstrand. Jag var inte med i tonarterna, men det fanns sångfåglar i klassen, ingen nämnd och ingen glömd.

Nordenström var vår lärare i svenska, och i viss mån även tyska. Uppsatser, med disposition skrevs och det fanns fantastiska uppsatser från vissa elever tack vare henne - ingen nämnd och ingen glömd. Nordenström bodde i Ragunda.

Det fanns många fantastiska lärare som vi respekterade väldigt mycket. Vår klassföreståndare Helge Sahlin, som var en av initiativtagaren till vår skolresa ner till Kufstein och Österrike 1959.
Han hade nog sett att vi ordnat vår klassträff under sitt leverne. Många av oss mötte Helge på huvudgatan i Hammarstrand och han ställde frågan - när ska ni ordna en klassträff?

Klicka HÄR och du har flera av Anders Sundbergs bilder.

HÄR och du kommer till Gudrun Erikssons foton från träffen.
Skolträff 2006-07-08

Marianne Sundberg Johansson, Tea Otterström Ljungqvist och Marianne Larsson Nilsson var dom tre elever från 1959 som tog initiativ att ordna med en klassträff 2006-07-08 vid Värdshuset Vildhussen i Hammarstrand. Ett stort tack till mina klasskamrater från 1959 för att ni tog detta initiativ. Det hade ju gått 47 år sedan vi tog vår examen. Men träffen blev väldigt lyckad. Jag börjar här med att presentera oss själva, med den klassbild som Allan Lundqvist, Krångede tog utanför vår skola i Hammarstrand. Jag kommer successivt att lägga ut bilder från träffen. Tills vidare nöjer jag med att presentera oss som var med vid klassträffen. Jag har också funderingar på att öppna en "blogg", där vi alla kan träffas och korrespondera. Kanske lite grann en restaurering av det försvunna klassalbumet.
Klicka på bilden


Vi som träffades

Främre raden fr.v.
Marianne Nilsson, Köttsjön
Marianne Johansson Sundberg, Östersund
Gudrun Eriksson, Kista
Gun Forslund, Gnesta
Margareta Österberg, Järpen
Marianne Persson Holmqvist, Söråker

Bakre fr.v.
Esteri Amrén, Uppsala
Anders Sundberg, Hällsö (Göteborg)
Ulla Jonsson, Sälen
Unni Signer, Järfälla
Roland Olsson, Rönninge
Tea Ljungqvist Otterström, Frösön
Martin Bergman, Vallentuna
Fotograf: Allan Lundkvist, Krångede


Vi hörs vidare, Martin Bergman

Skolträff 2006-07-08 vid Värdshuset Vildhussen i Hammarstrand

Kära skolkamrater!


Ja, så var rubriken på inbjudan till träffen och följande var planerat.

Vid ankomst mellan 1200 - 1300
Kaffe/The med stut

Besök på skolan ca 1500 med fotografering

Middag ( 3-rätters ) serveras ca: 1800
Lättöl och bordsvatten ingår
Vin, starköl och snaps finns att köpa.

Eventuell hemlig gäst!

Marianne Sundberg Johansson hade skrivit denna inbjudan och hälsade oss hjärtligt välkommen. Hon ville att vi skulle ta med oss kort eller annat som påminde oss om skoltiden.

Hur tog det sin början…..


Här ska klassträffen äga rum nästa dag.
Fotograf: Martin Bergman
Jag åkte upp till Hammarstrand redan på fredag den 7 juli till Värdshuset Vildhussen för att vara bra förberedd att träffa mina gamla vänner. Jag möttes av en värdinna för Värdshuset som var helt underbar i sin roll. Hennes namn är Isabell Almgren och bosatt några kilometer utanför Hammarstrand. Hon var numera ägare till Värdshuset, samtidigt som hon tillsammans med sin man skötte en stor bondgård. Från den första dagen till att vi avreste från Värdshuset skötte hon sitt värdskap med "Utmärkt beröm godkänd", om vi nu ska tala skolspråk.


Tack Isabell, jag kommer att rekommendera Värdshuset Vildhussen och Isabell Almgren som värdinna.

Vad hände då fredag den 7 juli

Jag frågade Isabell om någon hade anlänt. Jo, då Esteri hade anlänt, men hade gått och hälsat på en nära vän. Någon annan hade inte kommit. Jag var hungrig efter resan från Stockholm och besökte en av Hammarstrands förnämliga pizzerior och beställde en Quattro Staigioni och en starköl. Vem träffar man där, om inte Bertil Backlund, från Näset Ragunda, numera boende i Nynäshamn. Jag påminde honom om att han lånat tidningen "All-Sport", nr 12, från 1958. Skämt åsido, Bertil och jag träffades en hel del under skoltiden vid realskolan och hade en del gemensamma intressen inom sporten. Jag får se om nr 12 kommer tillbaka. Bertil har numera ett sommarställe någonstans inom Ragunda kommun.
Min skolkamrat från 1959, Roland Olsson
Fotograf: Martin Bergman
Vi blir inte flera, fredag den 7 juli, men jag glömmer inte den underbara sommarkvällen utanför Värdshuset Vildhussen, tillsammans med Esteri och Roland. Tack mina kära skolkamrater!

Trätojordsbacken

Av ren nostalgi, tog jag en promenad upp till Trätojordsbacken tillsammans med Roland. "Backen" var ju träffpunkten nummer ett på 1960-talet. Vem minns inte Arvid Backlund som konfriencer. Jag tog några foton från vår gemensamma festplats från 1960-talet.

Här fröjdades vi på 1960-talet
Fotograf: Martin Bergman
Jag vandrade hem till Värdshuset.. På vägen till Värdshuset gick jag gatan förbi där jag visste att min vän Greger Olsson var bosatt. Greger som är en ungdomsvän från tiden jag gick i folkskolan i Böle, Fors, har engagerat sig i hängbron över Indalsälven, nedanför Döda Fallet. Greger var inte hemma, hans fru trodde att han var vid hängbron. Greger, tillsammans med sina medarbetare har gjort ett fantastiskt arbete för att restaurera den gamla hängbron. Jag ger här en länk till sidan om hängbron, hangbron.com

Esteri kom tillbaka efter att ha besökt sin vän. Esteri och jag satt och pratade utanför Värdshuset om vad livet hade gett oss. Esteri kom att berätta mycket som jag inte hade en aning om från min skoltid. Förmodligen var det ömsesidigt.
Roland Olsson dyker upp så småningom och vi är samlade tre från 1959 och har en väldigt trevlig kväll med samtal från tiden det begav sig.

Jag återkommer till själva träffen Lördag den 8 juli 2006

Esteri, Roland och jag var uppe tidigt på lördagsmorgonen. Vädret var perfekt för en klassträff. Vi lagade frukost och avnjöt den under samtal om gamla tider. Så småningom kommer Tea Ljungqvist Otterström och Marianne Sundberg Johansson. Marianne hade jag ju träffat redan sommaren 2005, men Tea var det första gången sedan 1959. Samtalen om skoltiden fortsatte nu ännu mera intensivt. Det var som om tiden som gått sedan 1959 inte existerade. Vi var tillbaka i Kufstein precis som om det hänt dagen före. Det fanns givetvis en hel del som man inte kommer ihåg eller överhuvudtaget kände till. Små hemligheter som var hemliga 1959, men som numera betraktades som preskriberat. Vi var tillbaka på Fritzes konditori och erinrade varandra om små episoder som hände där. Tiden gick fort och klockan närmade sig 1200 när alla övriga skulle komma.

Klockan 1200 börjar de första komma och så småningom var vi samlade alla som tackat ja till träffen. Alla kände igen alla även Anders Sundberg efter ett tag. Det var en underbar dag med sol och värme. Vi blev stående i små grupper under samtal utanför Värdshuset Vildhussen. Alla hade digitalkameror med sig och det "plåtades" i alla tänkbara grupperingar. Det fanns inte minsta blygsamhet från någon, nej det var som om tiden åter var 1959.
Fotograf: Martin Bergman
Esteri, Tea, Roland, Gudrun, Marianne och Gun.
Vår värdinna, Marianne Sundberg bjöd efter "minglet" in oss till bords. Kaffe och eller te med stut serverades. Det smakade alldeles förträffligt. Minnenas konversation fortsatte vid kaffebordet och så småningom började gamla kort att plockas fram. Bl.a. Marianne Sundberg hade med sig en klippbok från tiden det begav sig. I boken fanns tidningsurklipp på förlovnings- och bröllopsnotiser och andra speciella händelser. Marianne hade lagt ner ett fantastiskt arbete med att samla olika händelser.

I programmet fanns en programpunkt, "Eventuell hemlig gäst". Alla var spända på vem det kunde vara? Så småningom dök den hemliga gästen upp och det visade sig vara vår musiklärare från 1959 Kerstin Millgård Nilsson. Det blev ett kärt återseende. Hon kom snart in i vår konversation och föreslog att var och en skulle berätta om sina liv fram till nu. Om jag inte minns fel var det Unni som fick börja. Mitt minne sviker mig här vad som berättades. Närminnet är inte vad det borde vara, fjärrminnet däremot är det inget fel på. Jag kommer i alla fall ihåg att många hade blivit lärare, Ulla-Britt hade varit affärskvinna huvudsakligen i Borlänge och Dalarna. Gudruns stora intresse var att resa och se olika världsdelar när hon inte var lärare i Kista.
Fotograf: Anders Sundberg
Marianne och Gun välkomnar Kerstin Millgård Nilsson
Marianne hade bokat in ett besök vid skolan klockan 1500 varför vi fick avbryta berättelserna från var och en. Kerstin lovade att komma tillbaka till middagen som skulle serveras klockan 1800.

Vid skolan blev vi guidade av f d vaktmästaren vid skolan. En del kände vi igen, men mycket var ombyggt. Allt var så mycket mindre nu och man kunde inte höra rektor Svenningsson svängande sin nyckelknippa. Vi vandrade runt i de olika salarna och erinrade oss samtidigt många kära minnen. Efter rundvandringen blev det gruppfotografering på skolans trappa. Vi vandrade tillbaka i små grupper genom Hammarstrand och det blev samtal om byggnader som vi passerade.
Vi hann lagom fram till Värdshuset för att förbereda oss inför kvällen. Middagen som serverades bestod av en trerätters meny. Kerstin Millgård hade meddelat att hon tyvärr inte kunde komma till middagen. Samtalen och livsberättelserna från var och en fortsatte. Det var en underbar kväll med en mycket trevlig samvaro. Kvällen rann snabbt iväg och framåt midnatt tog vi farväl av varandra. Vi hade då hunnit ventilera det mesta som hände under vår skoltid. Jag hade med mig en akvarell som jag vunnit vid ett lotteri som vi hade inför skolresan till Österrike. Jag lottade ut den på nytt under kvällen. Birgitta Berglund Gustafsson hade målat den under vår skoltid. Ulla Jonsson Wall blev den lyckliga vinnaren.
Fotograf: Anders Sundberg
Text: Ulla Jonsson Wall, glad vinnare i lotteriet
Jag läste också upp en uppsats som jag skrivit strax före jul 1958. Vår svensklärare hette då Lundkvist och hon gav mig betyget B. Jag tar mig ändå friheten att återge den rättade uppsatsen här, kompletterad med bilder.

Några av det gångna årets märkligaste händelser

År 1958, det gångna året, kan nog sägas ha varit ett händelserikt år. De händelser man bäst kommer ihåg, är nog ryssarnas och amerikanarnas försök att komma till månen med sina satelliter och sputnikar. Andra händelser som man kommer ihåg är pyromandåden på Öland, den stora flygkraschen, med det engelska fotbollslaget Manchester United och sist men inte minst, händelser inom den nu så aktuella proffsboxningen. Jag tänkte nu här ge en liten tillbakablick på olika händelser.
Kommer ni ihåg den så omtalade hunden Lajka, som med en satellit blev uppskickad i världsrymden ( november 1957 ) av ryssarna. Amerikanska tidningar skrev då, att det var djurplågeri, att skicka upp hunden. Men de kunde inte annat skriva eftersom ryssarna hade kommit före Amerika. Efter det har både amerikaner och ryssar skickat upp rymdraketer. Nu sist var det ryssarna, som också var nära att lyckas med att komma till månen. Men lyckan svek dem. Raketen ändrade helt plötsligt kurs, mot solen istället. Men någon gång ska det väl lyckas. Kanske år 2000 åker vi på semester till Mars eller månen.
Fotograf: Tidningen Aftonbladet
Lajka var den första levande varelsen som skickades ut i rymden. Nya avslöjanden gör gällande att hunden dog av stressen redan efter några få timmar. (Tidningen Aftonbladets text)
Det engelska ligalaget Manchester United som i somras spelade med i Europa cupen i fotboll, gästar ett tjeckiskt lag. Manchester United förlorar och är utslagna ur cupen. Men olyckorna är ändå inte slut för det kända ligalaget. Återresan hem blir ödesdiger. Planet som de åker med störtar och över tjugo människor omkommer. Många av dessa var unga fotbollsspelare. En av de omkomna skulle representera engelska landslaget i Sverige under VM. I Sverige har trafikolyckorna härjat i en jämn ström. Nämnas bör att under 1958 över niohundra människor omkom genom trafiken.

På Öland har det under det gångna året varit bråkigt. En pyroman härjar och bränner ner ladugårdar och uthus. En man grips som starkt misstänkt för dåden, men nekar. Mannen blir anhållen och häktad. Många personer vittnar och säger sig ha sett mannen strax före brandtillbuden, vid de olika brandplatserna.
Under ett besök i sin stuga, (han är då eskorterad av polisvakter) blir han lämnad ensam i övervåningen under fem minuter. Efter det att de har lämnat villan, upptäcker man att det brinner i mannens villa, på övre våningen. Mannen blir nu misstänkt för att ha anlagt branden i sin egen villa. Men mannen nekar och nekar fortfarande.

Men det finns indicier på att mannen kan vara oskyldig. En person på Öland får ett brev som är undertecknat "Eldsmannen". Den som skriver säger i brevet att han anlagt bränderna. Orsaken var att han ville hämnas på den anhållne mannen.

1958 har varit ett stort idrottsår för Sveriges del. Sverige arrangerar både VM i fotboll och EM i fri idrott. Brasilien vinner fotbolls-VM och Sverige erövrar överraskande silvermedaljen. Frankrike blir trea.

Fri idrotten ger mager utdelning för Sverige, om man undantar att Richard Dahl blir ett i höjdtävlingen på fina två meter och tolv centimeter.

Men då man tänker på idrottshändelserna under 1958 kommer man nog först och främst att tänka på den svenske proffsboxaren Ingemar Johansson. Denne man har under det gångna årets lopp härjat i toppen av proffsboxningen i världen. En neger vid namn Eddie Machen kommer hit och boxas mot vår egen Ingemar och Ingemar gör sensation genom att vinna redan i första ronden. Därmed blev han förste utmanare om VM-titeln.

Fotograf: Tidningen All Sport från 1958
Text: Se bilden


Jag bad mina klasskamrater skicka mig en kortfattade biografier. Några biografier har kommit som jag presenterar här

Biografi omkring Margareta Danielssons Österbergs liv

Barnmorskan kom med brandbil mitt under krig och bensinbrist
Skrek första skriket i Lillstugan på gården hemma
växte upp hjulbent och kaxig
"Här hoppar inga halta höns!!"
Första boken "Stjärnöga", stor och gul, väckte ett begär
Böcker, böcker, böcker!
Gick i skogen och sjöng egna visor och dängde pojkarna på skolgården
Fasade för fiskbullar
och fick blodsmak i halsen på skidtävlingar
Realskola och teaterdrömmar
Och sen barnflicka i Sundsvall
Sedan ett nytt begär
Fjäll, fjäll, fjäll
Lärartjänst
Bröllop Å så en pojke Lycka! Å så en pojke Lycka! Å så en flicka Lycka!
Hämta och lämna
Jobba och jobba
Måla och skriva
Idealist och Optimist
Jobba och jobba
Blixt i huvudet
Och sedan frisläppt
Vila under björken på gården hemma
Och så fredarbete
Och så måla och skriva
Och så spela teater
Idealist
Optimist
Just nu världsförbättrare med hopp!!


Fotograf: Martin Bergman
Text: Margareta och Tea pratar gamla minnen
Biografi omkring Martin Bergmans liv

Slutet av 1950-talet


Flyttar till Västanede, Kälarne och börjar på hösten som "pinnpojke" i Härjedalen. Bygger väg mellan Linsell och Hedeviken.

1960-talet

Värnplikt vid Ing 1 i Solna. Utsättarkurs i Pålgård. Flyttar till Eskilstuna och börjar som vägmästareaspirant. Flyttar så småningom till Strängnäs inför högertrafikomläggningen som jag planerar och genomför. I huvudsak handlar 1960-talet om jour för plogning, sandning och saltning. Jag lär också känna Lars Molin under den här tiden som är en arbetskollega till mig. Jag lär känna många trevliga människor i Mälardalen och som jag fortfarande har kontakt med. Kärleken blomstrar också ett tag, men falnar mot slutet av 1960-talet.

1970-talet

Jag börjar mer och mer intressera mig för ekonomisk planering under min tid i Strängnäs. Det uppmärksammas i residensstaden Nyköping och jag flyttar dit 1972. ADB gör sitt intåg och jag skickas på kurser runt om i landet, bl.a. till Data-SAAB i Linköping. 1970-talet handlar också mycket om nöjen. Jag är ofta upp till Stockholm och "slår runt". Jag träffar där min stora kärlek och vi beslutar att flytta ihop. Men var - Nyköping eller Danderyd. Det blir Danderyd 1973 och jobbar som vägmästare i Täby. Men innan jag flyttar hinner jag vara med som stjärngosse vid Nyköpings slott. Det var delvis lucia- och avskedsföreställning för mig. Nästan hela återstoden av 1970-talet handlar det åter igen om jour för plogning, sandning och saltning. 1976 flyttar jag in till huvudkontoret i Solna och börjar åter igen att jobba med verksamhetsplanering.

1980-talet

Nu är det ekonomisk planering för "hela slanten". Jag inser att jag måste skaffa mig mera teoretiska kunskaper. Jag läser in gymnasiekompetens vid komvux på kvällar. Efter det läser jag ett antal enstaka kurser vid Stockholms universitet. 1988 läser jag företagsekonomi på heltid vid högskolan i Borlänge. Efter färdig utbildning söker jag jobbet som ekonomichef i Ragunda kommun. Jag är upp på anställningsintervju, men tackar nej så småningom. Jag har då hunnit bli redovisningschef i Solna.

1990-talet

Åren går och jag är fortfarande redovisningschef i Solna. Jag fyller 50 år och firar detta tillsammans med frugan i Österrike och Innsbruck. Innan vi åker till Österrike har vi tittat på ett fritidshus i Södra Roslagen. När vi kommer hem har vi bestämt oss för att köpa stället. Vi flyttar definitivt dit 1993 från Danderyd. Huset hade åretruntstandard så det var inga problem.

2000-talet
Decenniet präglas av nedtrappning i mitt arbete. Omorganisationer har gjort allt arbete mera byråkratiskt. Nya lagar har stiftats inom miljöområdet som gör att allt planeringsarbete blir segare och segare. Olika instanser ska vara med i ett evigt tyckande och nästan ingenting "kommer till skott". Så småningom begär jag att få gå ner till 50 % som pensionär. I samband med detta byter jag arbetsuppgifter och jobbar numera som ekonomisamordnare för planering och byggande av Norra Länken. Jag trivs mycket bra med det jobbet trots att det ännu inte har "kommit till skott". Det började med ett vägbygge i Härjedalen och slutar med detta gigantiska projekt fram till min fulla pension 1 april 2007.
Fotograf: Alexander Fröberg
Jag och Birgitta Berglund Gustafsson vid Anderssons fallet i närheten av Funäsdalen sommaren 1959.
Biografi omkring Ulla Jonssons Walls liv

Hej alla!

Några funderade på vår träff hur man bodde på fjället. Här kommer några kort på vårt ställe på Ö. Gusjösätern i Sälen. Det ligger 1,5 mil upp på fjället ifrån Sälens by. Vi har haft en underbar sommar, hoppas att hösten blir lika skön. Björkarna börjar bli lite gulbruna nu och blåbärsriset är rött. Hoppas att ni alla har det bra. Kan tala om att jag har satt opp min tavla som jag vann på bästa plats i rummet. Hoppas att du Martin inte har ångrat dig att du ordnade utlottningen.
Fotograf: Ulla Jonsson Wall
Östra Gusjösätern i Sälen
Biografi omkring Anders Sundbergs liv

Började hösten 1959 på gymnasiet i Östersund. Studentexamen reallinjens matematiska gren våren 1962. Gjorde ?lumpen? på A8 i Boden i 15 månader.

Flyttade hösten 1963 till Göteborg och började på Chalmers Tekniska Högskola och har sedan blivit kvar i Göteborg. Civilingenjörsexamen Väg- och vattenbyggnadsteknisk linje 1967.

Jobbade 12 år som konsult. Först ett år på en liten konsultfirma. Därefter 11 år på Flygfältsbyrån AB. Jobbade första tiden som byggnadskonstruktör (hållfasthet, bärighet och stabilitet) för i huvudsak stora industribyggnader. Jobbade under 5 år mycket för Volvo. Projekterade deras fabriker i Gent, Belgien. Bodde där i 5 veckor och reste sedan dit ofta. Gled sedan över till att jobba som projektledare för byggprojekt för industrier i Göteborgstrakten. Avslutade med att vara utlånad till Fastighetskontoret i Kristianstad kommun i 11 månader (heltid måndag ? fredag).

Sökte och fick 1979 jobb som sektions-/fastighetschef på Televerket i Göteborg. 1991 ombildades fastighetsverksamheten till en separat enhet Telaris som 1993 blev Telaris AB (ett helägt dotterbolag till Telia AB). Då jobbade jag som fastighetsstrateg. Telia sålde i slutet av 90-talet sitt fastighetsbolag och vi fick amerikanska ägare och namnet Amplion Fastigheter AB. Jag jobbade då som förvaltare för ett antal fastigheter i Göteborg och Mölndal.

När de amerikanska ägarna hade tjänat tillräckligt med pengar sålde de Amplion till koncernen Fastighets AB Tornet. Jag blev kvar i Göteborg och tillhörde dotterbolaget SkansTornet AB. Det var bra att känna att man hade svenska ägare som jobbade långsiktigt. Men ack så kort tid detta varade. Tornet som låg på Stockholmbörsen och hade Alecta som största ägare fick i huvudsak amerikanska ägare genom att 82 % av aktierna köptes upp. Så var vi tillbaka i kortsiktigheten igen. Under tiden på SkansTornet jobbade jag som förvaltare med fastigheter i bl. a Halmstad, Kungsbacka och Uddevalla.

Så såldes de 82 % av aktierna till Fabege AB (svenskt). Dom var ute efter vårt Stockholmbestånd och sålde Göteborgsbeståndet vidare till GE Real Estate. Därvid avvecklades Tornet och SkansTornet. Jag fick och accepterade ett trevligt erbjudande om avtalspension och slutade. Jag är således pensionär sedan maj 2006.

Vad gäller privatlivet så träffade jag min förra fru redan efter 12 dagar i Göteborg. Vi gifte oss 1968, köpte hus i Lerum 1971 och fick två barn födda 1973 och 1975. Vi skildes 1987. Jag bodde själv i lägenhet i Göteborg i två år.

Köpte hus i Partille och flyttade ihop med Margret 1989. Vi bodde där i 11 år och flyttade 2000 till Hälsö i norra skärgården. En av de tio öarna i Öckerö kommun. Man åker via Hisingen, Volvofabriken och f d Torslanda flygfält ut till havsbandet. Tar där färjan över till Hönö och kör sedan 6 km till Hälsö. Mycket märkligt att en surjämte från de djupa skogarna i östra Jämtland kan ha hamnat här. Men så är det - vi har bott här i 6 år och trivs fantastiskt bra. Hade en timmes restid till jobbet i Göteborg på morgon och kväll.

Margret har en son som är 40 år, som är sambo och har två pojkar. Min dotter är 33 år, gift och har en dotter på snart 2 år. Vidare har jag en son på 31 år som är förlovad (med en svensk tjej) - dom bor och jobbar i England sedan förra sommaren (planerar att flytta hem om ca 2 år).

Vi brukar säga att vi har 6 barn (ty vi räknar även med våra barns respektive) och 3 barnbarn. Vi är mycket lyckligt lottade.

Jag har inte några problem med att vara pensionär. Har fullt med intressen - hus och trädgård, gillar att snickra. Passar ett barnbarn (flickan på snart 2 år) en dag i veckan. Två att våra barn har hus och behöver en del hjälp av den gamle. Gillar också att fotografera. Nu är det digital fotografering och bildbehandling i datorn som gäller. Man kan lägga ner hur mycket tid som helst.

Vidare känner jag plikten att utföra vissa hushållsnära tjänster hemma eftersom Margret fortfarande jobbar.

Detta om och med hälsningar från Anders Sundberg

Tack själv Anders! Du var en av dom som hoppades på återseende redan 2007.

Tack alla, för en trevlig samvaro sommaren 2006 och jag instämmer med Anders.

Martin Bergman

Epilog

Jag har valt att ta in den uppsats som jag läste upp vid vår träff. Jag valde att ta med den eftersom den hör till vår gemensamma tid. Jag valde också att ta med foton från den här tiden som påminner om vad vi upplevde - åtminstone jag tydligen i min uppsats.

Martin


Tillbaka

Tillbaka till Martins sida

27 november 2006 uppdaterad 20 februari 2010





Webbateljén,Osby, Sweden