I östra Jämtland, närmare bestämt en mil från Österåsens by ligger en gammal fäbod (Gammelfäbodarna). Fäboden är nu igenvuxen med granskog och stugorna nedfallna. Det som står kvar är den stora Gammelbostenen. Visserligen är skogen avverkat runt stenen, ändå står den där stor och majestätisk som ett minnesmärke från istiden
Stenen är drygt 9 meter hög.
Min mor Stina Westlund som var fäbodpiga på tjugotalet i gammelbodarna, har berättat att efter dagens sysslor i fäboden, var det vanligt att fäbodpigorna klättrade upp på stenen. Där satt de sedan och handarbetade och lyssnade till koskällorna som ekade bland bergen runt omkring.
Många har besökt stenen. Historier om vittror som bodde under stenen och som visade sig för vissa personer. Många minnen från en epok som tyvärr är förbi. Endast minnen från äldre kan ge en skildring, hur livet tedde sig på en fäbod 1 mil från närmaste bebyggelse. Hur människor bar allt på ryggen i mesar till fäboden som förnödenheter, socker, salt och kaffe. Sedan bar de ost och smör från fäboden tillbaka till byn.
En kusin till mig Signe Fors (Tjärnkvist) berättade om när hon var en liten flicka fick följa med sin morfar Per-Olof Vestlund till fäboden. Där vid fäbodstugan fanns en sten. På den brukade man sitta på kvällarna, och lyssna till vitterkornas klingande skällor i Tabbasberget.
Om den långa vägen till fäboden, berättas om vilstenar därav namnet (Vilstensflon) dessa stenar skulle man lyfta, för att visa sin manlighet. I en av dessa stenar var det avtryck av en jättes hand. På många ställen var det kavlat över myrarna På ett ställe efter vägen låg det en källa, man kallade källan för (Kallpina) där skulle alla dricka vatten
I dag är det väldigt svårt att lokalisera stigarna och vägarna. Skogen är skövlad och hyggena är kultiverade. Man har svårt att förstå att man inte ha bevarat dessa minnesmärken i de Östjämtska skogarna.
Min far Daniel Westlund har berättat att under slåtterarbetet på fäbodvallen, var det vanligt att på kvällarna gå ner till Skavån och fiska stämbit (bäcköring) som ortsbefolkningen kallade fisken. I de djupa höljorna lurade de stora fiskarna. Bästa fisket var när det började mörkna och tidigt på morgonen.
Gunnar Westlund i januari 2008
|
TILLBAKA
Produktion: 28 januari 2008 Webbateljén,Osby, Sweden
|