Introduktionen

Innan jag går vidare vill jag gärna förklara introduktionen till berättelsen som ska komma.
Sören berättar:

"Vem som varit ursprunglig ägare till kalendern vet jag tyvärr inte. Jag fick den för flera år sedan av Sigvard Pålsson (en son till färjekarlen Zackarias Pålsson på Nacken). Jag tror inte att den tillhört färjekarlen, han hade nog inget hö till salu, men kanske någon av männen i Böle? Bergman?"
Kanske minns jag fel, men var det inte Jonke Bergman som tyckte om att spela kort? Står det inte på något ställe i boken om spel och en liten summa pengar? Direkt rörande är det när skrivaren i boken skriver om Per Forsströms sista färd en söndag i april. Det var väl färden till begravningen det!”
Per Forsström avled 1908-04-06. Han var bror till min mormors mor Elisabet Forsström.
Jag tror ändå att det var Jonas "Jonke" Olof Bergman, född 1873 som varit ägare till kalendern. Jonke var bror till min farmor Katarina Matilda Bergman. Dagen efter att han levererat hö till "Pelle Goder", fick han en leverans till Hjalmar Löcke på 982 kilo, á 88 kr 88 öre. Hannesforsbron fanns inte vid den här tiden. Höleveranserna färjades över vid färjestället Nacken där Zackarias Pålsson var färjkarl.

Den trolige höförsäljaren Jonas Olof Bergman
Fotograf: Mattias Thiodolph, Bispgården


Färjekarlen vid Nacken, Zackarias Pålsson
Fotograf: Okänd

Varför Goder?

Om Pelle Goder funnits idag, hur skulle han ha reagerat i denna cyberrymd? Han var inte så goder att tags med har jag fått mig berättat. Från det kommer Goder. Men han var inte först att kallas för Goder. Hans far Jan Andersson lär vara den som först kallades för Goder, eftersom han inte var så goder att tags med. Det är alltså inget familjenamn, men kom att bli som ett sådant i Fors. Familjenamnet Goder finns i Sverige, men har Österrikiskt ursprung. Per Johan Andersson var ingen Österrikare, han hade sina rötter i Värmland. Jag kommer att berätta om Jan Andersson alias "Janne Goder" lite längre fram och hans ursprung i Värmland.

Per Johan föddes i Bispgården 1871-07-13 och modern var pigan Johanna Fredrika Åkerblom. Johanna Fredrika var född i Långsele 1847-09-01 av föräldrarna Nils Åkerblom och Cajsa Brita Dahlberg vid Forse bruk.

Tills vidare lägger jag in tre foton kring Pelle Goders familj. Annero var deras hem. Annero var uppkallat efter den tidigare ägarens hustru Anna, född Norberg 1846 i Österforse. Jag minns det som ett grönt hus till vänster om Hannas Turisthotell. Hanna har jag tidigare skrivit om här turisthotellet.html. Jag återkommer till Hanna längre fram i berättelsen. Tidigare ägare var Grosshandlaren Per Persson Nääs (född i Byn 1843 ) och hans hustru Anna, som ägde Turisthotellet 1897, när dom bl.a. mottog kungen av Siam, Chulalongkorn som gäst vid hotellet. Tre år tidigare hade t.ex. den svenske kungen Oscar omhändertagits med all heder.


Annero
Fotograf: Okänd
Det idylliska familjefotot vid hagen är följande från vänster i bakre raden, den blivande hotellvärdinnan Johanna Sofia Andersson, gift Englund och mera känd med tilltalsnamnet Hanna, Per Johan Andersson och mera känd som Pelle Goder, hans hustru Anna Sofia Lundqvist, född i Pålgård, längst till höger sitter sonen Karl Johan Andersson (troligtvis). Längst fram sitter sönerna Bror och Edvard Andersson. Fotot bör vara taget någon gång mellan 1920-1925.
Nästan hela familjen samlad
Fotograf: Okänd

Grabbarna tar en paus, med Pelle Goder i förgrunden
Fotograf: Okänd


Fotot där man ser hotellet skymta bakom träden är något osäkert att identifiera personerna. Men jag har fått följande tips. Från vänster, Karl Andersson, nästa person hade möjligtvis familjenamnet Hammar, och kanske var han väg- eller jagmästare, mannen med flaskan kallades för "Lången" och han kom till Goders anställd som bonddräng men efter något år hade en av familjemedlemmarna i Goders lärt honom köra bil och han klarade trafikkort och fick anställning som chaufför. Jag tar tacksamt emot tips vilka de osäkra personerna kan vara.

Pelle Goder och Anna Sofia Lundqvist

Per Johan Andersson mest känd som Pelle Goder, Goder-namnet var egentligen ett öknamn på hans far Jan Andersson, som kom till Bispgården i slutet av 1860-talet som rallare vid byggandet av stambanan. Han hade brutit upp från Värmland efter att ha förlorat sin egendom och större delen av sin familj. De flesta rallare fick namn efter var de kom ifrån eller egenskaper de hade. Janne Goder, hade ett hetsigt humör och var nog inte så god att tas med, därför Janne Goder. Jag återkommer till Jan Andersson, alias Janne Goder längre fram.

Ann Bengtsson Jarlås berättar. Ann är sondotter till Pelle Goder

"I Bispgården träffade han en ny kvinna, Johanna Fredrika Åkerblom från Forsse bruk utanför Långsele. Jag vet ju inte var dom träffades, men dom bosatte sig i Bispgården vid Järån på Flomyran. Två nya barn föddes, Katarina Amanda och Per Johan. Dom växte upp i ett mycket fattigt hem.

När Pelle var 17 år blev han föräldralös, men hade som sin syster fått arbete hos förvaltare Daniel Edholm i Bispfors. Farfar som hästskötare och kusk. Hos Edholms träffade han min farmor Anna Sofia Lundquist från Pålgård. Hon var anställd som kokerska hos Edholms. Många år senare besökte min mamma en då gammal tant som varit mjölkerska hos Edholms. Hon sa att det inte var någon som kunde förstå vad Anna såg hos Pelle för "för han var då inte något ansedd".
Pelle och Anna fick 7 barn och skickades till olika jordbruk som skogsbolaget där Daniel Edholm var förvaltare, som var Sunds AB.

Pelle Goder födde upp hästar till försäljning. Hela sitt liv ägnade han sig åt hästar. När dom kom till Bispgården som arrendatorer på hemmanet Annero (tidigare ägt av familjen Näs och nu skiljt från hotellet, som byggdes 1906 ) 1910 började han skjutsa passagerare, som skulle till Sundsvall, från järnvägsstationen i Bispgården till Edset, där det sommartid avgick båtar till Sundsvall. Min pappa som då var skolpojke fick ta ledigt maj månad från skolan för att köra resenärer med häst och vagn.

Söner till Pelle Goder, Karl sittande vid slåttermaskinen och Bror vid hästen Måns.
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Christina Brorsdotter


Anna Sofia Lundqvist och hustru till Pelle Goder.
Fotograf: Okänd
Ägare till porträttet: Christina Brorsdotter
Pelle var också känd för sin envishet och sitt hetsiga humör.
"Du är tjurig som en Pelle Goder", var ett talesätt i trakterna av Bispgården. Han var också känd för att ha ockulta kunskaper, att var synsk och att kunna "stämma blod". Det finns fortfarande levande personer som påstår, att han har räddat deras liv på detta sätt. Min farmor kunde "vända kalven" som det hette. När kalven låg fel vid födseln kunde hon rädda både ko och kalv. Men det var ingen trolldom utan kunskap
Namnet Goder används inte idag. Min äldre bror, Jan Erik försökte få byta namnet Andersson till Goder 1940, men fick avslag. Det skulle gå att bevisa att namnet använts i släkten inom 100 år. Tyvärr försökte han inte gå vidare med det utan valde namnet Jarlås istället".
Min kommentar: Ann och Jan Erik är barn till Pelle Goders son Karl Andersson.
Anna Sofia Lundqvist

Anna Sofia Lundqvist föddes i Skogen, Ragunda 1868 gifte sig med Pelle Goder. Anna Sofia hade anor till släkten Skalberg i Skogen, Ragunda. Hennes morfar kom från Älvdalen i Dalarna och kallades "Hedberg-Lars". Hans dopnamn var Lars Andersson med tillägg av familjenamnet Skalberg. Han levde mellan 1788-1836. Han hade varit dragon för Revsunds kompani mellan 1809-1835.

Martin B 2010-11-23

Lite förtydligande

Det kanske kan vara svårt med alla namnen. Därför ger jag lite förtydligande här.

Jan Andersson, alias Jan Goder är far till Per Johan Andersson, alias Pelle Goder.

Pelle Goder är far till hotellvärdinnan Johanna "Hanna" Sofia Andersson, gift Englund, åkaren Karl "Kalle" Johan Andersson, Per Ludvig Andersson, Nils Magnus Andersson, entreprenören Olof "Olle" Andersson, Bror Andersson och åkaren Edvard Andersson. Hanna var äldst och Edvard yngst i syskonskaran. Per Ludvig avled endast 7 år och Nils Magnus avled som 22-åring.

Goder-generationer

Släkten som jag försöker beskriva härstammade från ett av de äldsta boställena i Stenbyn, Värmland. Bostället kallades också för "Smocken". Namnet smocken förekommer även i andra bygder och kan härledas till "en liten plats" eller "liten vrå vid sidan om".
Jan och Pelle Goders rötter kan man alltså finna i Värmland. Jag får information från många olika håll i landet. Ni får ha överinseende om en del felaktigheter smyger sig in emellanåt. Jag har för avsikt att lägga till rättelser allra sist så småningom. Det kommer också att bli en blandning av ett flertal generationer i den här delen och kommande.
Jan lämnade sin hembygd utan att ta ut något flyttningsbetyg från Långserud eller Gillberg, där släkten ju sökte honom på 1860-talet. Rallarna var som ett slags Zigenare, dom behövde kanske inte visa upp flyttbetyg i alla socknar dom passerade, när stambanebygget drog vidare. Varför rallarna stannade i Bispgården är okänt. Hans blivande hustru Johanna Fredrika Åkerblom kom ifrån Forsse bruk utanför Långsele. Långsele blev en knutpunkt när stambanan drogs vidare norrut och det byggdes en bana till Sollefteå och Härnösand.
Jan och Johanna Fredrika fick tre barn, Katarina Amanda, Per Johan och Anna Josefina som avled efter sex månader. Vid den här tiden skrev man in i födelseboken att barnen föddes som oäkta och fick därför familjenamnet Åkerblom. Jan och Johanna Fredrika gifte sig i Fors 1886 och då ändrades familjenamnet till Andersson

Bro över Järån med Fors kyrka i bakgrunden
Fotograf: Okänd
Familjens boende vid Järån, kanske inte var det allra bästa. Det skulle ha legat nära en såg vid Järån, enligt min källa. Jag försöker finna foton från den ungefärliga platsen där stugan ska ha funnits. Jag har en mycket god vän som håller på att kartlägga alla boplatser i bl.a. den trakten. Kanske det kan komma ett foto från honom och boplatsen så småningom.

Jan Goder lämnade bara ett tidigare äktenskap 1851 med Anna Olofsdotter och hade innan dess tagit över gården Storhagen i Gillberga socken Värmland. Paret fick fem barn varav Anders Gustaf född 1853, besökte sin far i Ragunda där han vistades en kort tid innan han emigrerade till Nordamerika. Tre av barnen avled kort efter födseln. Möjligen att det var detta som gjorde att Jan försvann.

Vy över Stenbyn som Jan lämnade

Det står utsikt från Enkullen som är felaktigt Vy över Stenbyn Fotot är troligen taget på 1890-talet av en kringresande fotograf från Svenska Turistföreningen, trycktes sedan i många varianter och gavs ut i Sverige och Nordamerika

Jans familj i Värmland visste inte vart han tog vägen, när han bara helt plötsligt försvann. Han blev rallare det vet vi nu genom olika källor.

En mellanakt

Jag har inte glömt bort "Goders". Det tar tid att få tag på bra material för att kunna fortsätta. Just nu försöker jag få tag på ett reportage i Östersunds Posten från 1920. Jag har kontaktat Kungliga biblioteket i Stockholm. Reportaget handlar om när Olof Andersson sökte dispens för att få ta körkort som 17-åring. Jag återkommer till hur det hela utvecklade sig för honom.
Jag har också försökt att få tag på ett foto från torpet där Jan "Goder" Andersson var bosatt vid Gerån med sin familj. Jag tror mig ha lyckats med detta och fotot, som kanske har låg kvalité kommer i min nästa del.
Eftersom Gerån finns med i bilden lägger jag tills vidare in ett foto från Gerån och Sjölanders bryggeri. Vid Järån hade Gullik Sjölander, född i Borgsjö, svagdricksbryggeri. Han hade tre stora kar vari drycken bryggdes.

Vatten togs ju i Järån och andra ingredienser var mältat korn, jäst och sackarin. Gullik Sjölanders hustru Katarina Sofia, född 1843 i Sundsvall var barnmorska i Fors. Kanske hon tillkallades när Per Johan "Goder" Andersson föddes 1871.

Den blivande hästhandlaren Ernst Persson arbetade där, och det verkar också som om han någon tid ägde det. Han körde ut svagdrickan i stora laggade kärl med häst och vagn. Folk förundrades över hur lätt han hanterade tunnorna.

Foto från omkring 1900-1905
Ägare till fotot: Martin Bergman

Mellanakt 2 om Goders

Resumé


Det händer så mycket kring familjen om Jan "Goder" Andersson. Jag måste därför berätta om hur det har utvecklat sig. För det första hade jag missuppfattat vem det var som ansökte om körkort vid 17 års ålder. Jag hade totalt missuppfattat detta. Personen var Olof Andersson, född 1906 i Bispgården Fors. Jag har därför varit in på Kungliga biblioteket för att hitta reportaget från troligtvis 1923, när han var 17 år. Jag klarade bara två månader från ÖP 1923. Jag gav upp och insåg att jag börjat i fel ände. Med fel ände menar jag borde ha tillskrivit Landsarkivet i Östersund för att få tag på hans dispensansökan och det svar han fick. Därefter kan jag gå vidare till KB och finna reportaget från ÖP med exakt datum.
KB var ett mycket spännande arkiv att besöka. Mycket vänligt bemötande och ett "Välkommen igen", för att forska vidare.
Jag skrev till riksarkivet och fick ett svar därifrån som jag presenterar lite längre ner.

Mitt mail till riksarkivet

Mitt namn är Martin Bergman och är bosatt inom Vallentuna kommun. Jag håller på att skriva en familjeberättelse om en familj som fanns i Fors socken i Jämtland. I den familjen fanns en man vid namn Olof Andersson, född 1906-02-05. Vid 17-årsåldern sökte han dispens för att kunna ta körkort. Han hade startat ett åkeri. Han fick förstås avslag. Jag är alltså ute efter den ansökan han skickade till Länsstyrelsen i Östersund, samt det svar han fick. Året bör ha varit 1923 när han var 17 år.

Svaret blev så här,

Hej Martin,

Jag sänder din fråga vidare här till Landsarkivet i Östersund, eftersom det är där som arkivet efter deras länsstyrelse finns. Det är alltså ingen idé att åka till RA här i Marieberg eller Arninge för den frågan åtminstone, men du är välkommen för annat om du har något.

Hälsningar
Leif Persson
Riksarkivet Marieberg

Jag ger mig inte för att både finna ansökan om dispens och det svar Olof fick sam reportaget i ÖP.

Pelle Goder igen

Jag infogar här en beskrivning om sonen till Jan, Pelle "Goder" Andersson.

Han saknade flera fingrar på båda händerna. Han var vänsterhänt och på vänsterhand hade han tre fingrar; tumme, pekfinger och långfinger. Ringfingret och lillfingret var sammanväxta och slutade vid första leden. Nypan som bildades av de tre fingrarna var väldigt kraftig och stark och med dom kunde han hantera sina hästar. Jag minns inte hur det var med höger hand. Kanske hade han bara tummen på den. Detta handikapp var medfött och berodde inte på någon olyckshändelse.
Janne Goder
Jag har försökt få tag på ett foto från Jan "Goder" Anderssons hem vid Gerån i Fors. Jag har ett foto, men det är inte säkert att det är rätt boplats. Ingen kan uttala sig om vem som var bosatt där i närheten av Geråsågen. Kanske var det Jan "Goder" Andersson. De personer som finns i förgrunden är bagare Aron Hayenhielm och han hustru Anna Elfrida, född Norgren. Fotot är inte av högsta kvalité. I bakgrunden finns två byggnader som kan ha varit Jan och hans hustrus bostad.
Okänd
Vy från Geråns närhet. Aron Hayenhielm och hans hustru Anna, född Norberg.
Ägare till fotot: Lars Forsstedt

Fotograf: Okänd
Text: Kan eventuellt vara Jan "Goder" Anderssons bostad vid Gerån.
Ägare till fotot: Lars Forsstedt


Berättelsen fortsätter utan körkort

Jag går vidare i berättelsen utan körkort, dvs. den dispensansökan jag har efterlyst. Jag återger här nedan Ann Jarlås berättelse om familjen.

Jag lägger först in ett foto på Per Johan (Pelle Goder) och hans hustru Anna Sofia Lundqvist ( 1868-1952 ). 1900 var familjen bosatta i Krångede fram till ca 1910 när man tog över Annero som arrende. Anna Sofia var född i Skogen, Ragunda. Jag var in där den gångna sommaren för att få en uppfattning om bostället. Det ligger på den norra sidan av Indalsälven med en underbar utsikt över Ragundadalen. Fadern till Anna Sofia, var skomakare Magnus Jakobsson Lundqvist i Skogen, Pålgård och född i Sunnemo Värmland. Modern var Sofia Larsdotter Skalberg och dotter till dragonen Lars Skalberg. Soldatnamnet Skalberg kommer från Skalberget som ligger nordöst om byn Skogen.
Fotograf: Okänd
Per Johan Andersson och Anna Sofia, född Lundqvist.
Ägare till fotot: Barbro Edvardsson


Tidigare har jag skrivit något om att när familjen Goder flyttade till Bispgården 1910 och arrenderade Annero. Troligen arrenderade man först av familjen Näs. Då började Pelle skjutsa resande från järnvägsstationen i Bispgården till Edset i Utanede. Då kunde de med båt ta sig till Sundsvall. Sommartid gick regelbunden trafik Sundsvall- Edset och retur.
Färden Sundsvall-Edset tog c: a 15 timmar, medan åktiden nedströms beräknades till c: a 10 timmar. Biljettpriset för en enkel resa hela sträckan var kr 4:50. Restiden Liden-Edset var 5-6 timmar och kostade kr 2 kronor. Åtminstone år 1897 såldes paketresor från Stockholm t.o.r. Båt från huvudstaden till Härnösand, där bytte man till en mindre ångare som gick uppför Ångermanälven till Ådalens pärla som Sollefteå kallades. Man åkte vidare med järnväg till Bispgården. Hästskjuts därifrån till Edset, och därifrån åktur med de tre tidigare nämnda båtarna till Sundsvall f.v.b. till Stockholm. Resan tog sex dagar och kostade kr 120 kronor, och det var därför endast välsituerat folk som hade råd att delta. Priserna är från 1897 och bör rimligtvis vara något högre 1910 när Pelle Goder svarade för transporten med häst från Bispgården till Edset.

De sista två åren av 1: a världskriget gjorde Kalle Goder sin värnplikt vid T3 i Sollefteå. Jag tror att han hade tillfälle att få körkortsutbildning under denna tid. Han var mycket intresserad och lärde sig allt om fyrtaktsmotorn och om hur bilar fungerade. Eftersom vägarna ofta var rena kostigar och gummidäck och slangar kanske var av dålig kvalitet, var punkteringar mycket vanliga, och det blev att kontrollera däck och slangar och klistra på gummilappar.

Efter värnplikten arbetade han några år som chaufför i Sollefteå. Bl.a. blev det en långkörning med Per Albin Hansson inför 1920 års val. Per Albin talade på många platser runt om i Norrland och de vände inte förrän i Karesuando.


En av de första lastbilarna vid bröderna Anderssons åkeri. Kalle "Goder" Andersson i samtal med en chaufför.
Fotograf: Okänd
Bröderna Anderssons åkeri var alltså Pelle Goders söner, Kalle, Olof, Edvard och Bror. En faktura från åkeriet kunde såg ut enligt nedanstående bild. Faktor Löfgren hade beställt en transport från Åsbodarna till Sundsvall och åter. Totalt så kostade det 22 kronor och 50 öre. Rena realisationspriset kan man tycka, men det speglar säkert penningvärdet från den tiden. Troligtvis är det Gustaf Walfrid Löfgren som är beställare av transporten. Löfgren var gift med prästdottern i Fors, Märta Kristina Strindberg och som var med och startade Fors hembygdsförening.
Räkning från Bröderna Anderssons åkeri

Kommentar Martin: Jag kommer själv inte ihåg alla bröderna Andersson. Jag kommer ihåg Olle, Edvard och Bror. Olle minns jag genom att han hade åtminstone en grävmaskin. Min far Olof Runo Bergman hade fått igenom ett förslag att det skulle byggas en kommunal tvättstuga i Fors. Olle grävde grunden till denna tvättstuga nere i Hanne. Tvättmaskiner köptes in och man byggde ett förråd för tvättutrustningen nere i Hanne. Det här var i slutet av 1940-talet. Min far gick bort 1951 och sedan skrinlades alltsammans. Tvättutrusningen hamnade i Hammarstrand och ett tvätteri byggdes upp där.

Edvard och Bror kommer jag in på lite längre fram i berättelsen.

Några större händelser i Fors mellan åren 1896-1932

Wilhelm Berglind flyttar från Västerås och fick anställning som bodbiträde hos Marténs handel i Bispgårdens stationssamhälle och året är 1896.

Wilhelm Berglind kopplade en likströmsgenerator 1911 om c. 8 hästkrafter till sin vattenturbin, varefter han kunde förse verkstaden och omkringliggande gårdar med ström till belysning.
En bro av granit byggs över Järån 1912, den färdigställs under 1913 och ersät­ter den träbro som låg strax uppströms. Stadsforsens AB, ett Johnson-företag från Stockholm börjar köpa upp fallhöjd i stadsforsen. Kvarnen där Gerålund ligger läggs ned 1913. Ingenjörstrupperna har fältma­növer vid Järåns utlopp i Indalsälven vid Annedal. Som högste fältherre tjänstgjorde kronprins Gustaf Adolf. Under första världskrigets vintrar 1914 användes den nedlagda överledningen från Ödingsån till Järsjön för att med häst och släde frakta träkol till Fångsjöbackens järnvägsstation. Berglinds smedja och kraftstation vid Järån brinner. Färgeriet vid Järåbron omändras till bryggeri för svagdricka. Vid bryggeriet finns även ett badhus med två badkar och en dusch.
Berglind bygger fabrik i Bispgårdens stationssamhälle 1915. Den ned­brunna kraftstationen i Järån återuppbyggs. Den nya kraftstationen fick en 3-fas växelströmsgenerator på 50 hk och en generatorspänning på 3000 volt, kraftbolaget benämndes Bispgårdens Elektricitetsverk. Ledningar drogs till Annedal och Österede.


Berglinds fabrik/verkstad
Fotograf: Okänd

Stadsforsens AB färdigställde 1917 en kraftstation vid Stadsforsen på älvens norra sida. Stationen fick en effekt på c. 125 hk och en 3 kV linje upp till Annedal. Stadsforsens AB köpte in Bispgårdens Elektricitetsverk av Wilhelm Berglind och de båda stationerna kopplades ihop vid Annedal. Anläggningarna benämndes allmänt för "Thuressons" efter ingenjör Elis V. Thuresson som lokalt förestod bolaget. Vattenfall påbörjar bygget av en provisorisk kraftstation på älvens södra sida. Elkraften från Vattenfalls anläggning leddes ut på ett 6 kV nät med transformering i byarna till 380/220 volt.

Provkraftverk vid Stadsforsen 1923. Första från vänster vid provkraftveket i Stadsforsen 1923 är Salomon Olof Forsström ( 1901-1983 )
Fotograf: Okänd

Mellan 1922 till 1925 restaurerades Fors kyrka grundligt. Elektrisk be­lysning och värme installerades. Bostadshus byggs vid Bispgårdens skogsskola för underläraren och skogsrättarna. Etthundrafemtio år efter att Fors mottagit sin första kyrkorgel installeras en ny 1923, tillverkad av Gebrüder Jehmlich i Dresden. En bro över älven vid Hannesforsen börjar byggas.
Den gamla kyrkorgeln säljs för 800 kr, 1924.
Återinvigning av Fors kyrka skedde den 22/12 1925 av biskopen i Härnö­sands stift, Lönegren.
Dansbanan Gerålund invigs på midsommarafton 1926.
Vattenfall köper in Stadsforsens AB med dess båda kraftstationer 1929, distributionsnät och fallhöjder i Stadsforsen, varefter de båda ledningsnäten kopplades ihop via en 150 kVA transformator vid södra stationerna. Invånarantalet är 2443 personer i Fors 1931. Distriktsmästerskap i simning anordnas i dammen ovanför smedjan i Järån.
Wilhelm Berglind avlider 1932.

Sin första egna bil köpte Kalle 1921 och det var en T-Ford med mässingkylare. Det var i dyrtiden efter 1: a världskriget och Kalle konstaterade att för varje avbetalning han gjorde, kostade en ny bil lika mycket som han var skyldig på den han hade. En annan svårighet var att vägarna inte plogades vintertid. Då måste han återgå till att köra timmer med häst och släde. Pelle Goder, som förstås ägde häst och doningar, kontrollerade hela tiden att han inte lade på för tunga lass för hästen.

Åkeriet gick med tiden mycket bra och Kalle kunde köra både dag och natt och hann sällan ta några matraster.
Hustru Gertrud kokade ägg och stoppade i honom så han kunde köra vidare.


Firmanamnet var ju Bröderna Anderssons Åkeri men verkligheten var den, att bröderna inte var gamla nog att ta körkort. Nils som i ålder kom efter Kalle, blev allvarligt sjuk efter militärtjänsten och dog 22 år gammal, 1924. Olle var ju 9 år yngre än Kalle och eftersom det var så stor efterfrågan på skjutsar, fick de idén att han skulle söka dispens för att få ta körkortet när han fyllde 17 år. Detta uppmärksammades av ÖP och Olle började köra och hade urklippet ur tidningen med sig. Jag tror aldrig han blev stoppad men han fick avslag på sin begäran och tog körkort när han fyllde 18 år.

Trots att början av 30-talet var en tid, då det var smått om jobb, hade åkeriet körningar för någon lastbil och några taxibilar. Sedan kom den gyllene tid när Bröderna Anderssons Åkeri fick alla transporter till Statsforsens utbyggnad. Då var alla fyra bröder och några andra släktingar engagerade och ett stort antal chaufförer.

Paus i gruslastningen. Kanske för vidaretransport till Stadsforsen. Jag tycker mig känna igen Bror och Edvard Andersson längst till höger. Grabben längst till vänster är okänd. Andra från vänster vid gruslastningen är hans bror Karl Einar Forsström ( 1909-1980 ).
Fotograf: Okänd

Stenkrossning någonstans i Fors. Bror Andersson längst upp. Det är svårt att läsa vilket år, men jag gissar på 1929. Bror är då 19 år. Övriga personer är för mig okända och tar därför emot hjälp med identifiering.
Fotograf: Okänd

Kalle hade av Länsstyrelsen fått tillstånd att utbilda bilförare. Många Bispgårdsbor och en del bonddrängar som hade anställts i jordbruket blev chaufförer istället. Berglinds nedlagda verkstad hyrdes för underhåll av bilarna. När 2: a världskriget bröt ut blev det kärvt. Det var bensinransonering och sedan blev det gengas. Några bilar byggdes om men de flesta fick stå. Det var en sorglig syn att se alla dessa lastbilar stå och förstöras. Kalle trodde i det längsta att kriget inte kunde hålla på så länge. Men till slut var han tvungen att köpa några kraftigare bilar som var konstruerade för att drivas med gengas. Då hade två av bröderna egna verksamheter. Olle satsade på en grävmaskin och Edvard övertog en taxibil som var skriven på Pelle, när han dog 1942. När Kalle dog 1954 fanns bara en stor lastbil kvar och den övertogs också av Edvard.
Hemmanet som Kalle köpte 1929 var skrivet på hustrun Gertrud och var i hennes ägo till 1960-talet. Då hon sålde det till kommunen. Detta var slutet på Bröderna Anderssons åkeri och Annero som i sin övre hälft blev bebyggt med både hyreshus och villor. Den nedre delen och niporna och skogen hade tidigare sålts till Svarthålsforsen

Ann Jarlås har berättat att hennes farfar arrenderade Annero av Wilhelm Berglind som var ägare. Hennes farfar Pelle Goder och Berglind var ofta ovänner och i luven på varandra. Berglind stämde Pelle Goder för att missköta jordbruket, och Pelle Goder stämde Berglind för att missköta byggnaden
Så kom en och synade jordbruket och sade att det var så välskött som en trädgård

1929 köpte Kalle Annero, de hade bott där sen 1910 Anns far Kalle Goder föddes 1897.

Martin Bergman 15 februari 2011. Berättelsen fortsätter

En liten personlig prägel kring Goders

Jag lärde inte själv känna många av dom personer jag hittills skrivit om. Jag vet vilka alla är från Pelle Goder och framåt. Men det är i första hand de Goders jag lärde känna på 1950-1960 talet och senare. Många namn har passerat. Jag lägger därför in en teckning av konstnären Ola Gerhardt hur det kunde gå till vid dop av de nya familjemedlemmarna på ett Jämtländskt språk. Hanna Goder har jag redan skrivit om men återkommer till henne längre fram.
Olle Goder kommer jag ihåg med sina grävmaskiner. Framförallt när han grävde grunden till Fors kommunala tvättstuga nere i Hanne. Men det är nog det enda jag har i minne om honom.

Edvard och Bror finns nog starkast i mitt minne. Edvard hade taxirörelse och var innehavare av en bil av det exklusiva märket Packard. Eftersom jag kommer ihåg bilen måste det ha varit på 1950-talet eller möjligtvis sent 1940-tal. Edvard körde inte så ofta själv vad jag minns.

Teckning: karsninga
Gammahlt i vähln kärsne dom ongan nar de'va husförhör hell om dé va'böna å prästen komme te'byss. Ongan skull kalles opp ätt na'n släkting, a'då kunn é föjan våhl e'föjan våhl svårst för föräldrom té samses. Skull ongen kärsnes opp ätt nân på far - hell morsi'n.
De va gammahl rekordelein namn på den ti'n som t.ex Karolina, Lisbet, Sebastian hell Olaus.
Nu för ti'n hejt jamtongan Jim, Ginger a'Jack.
Konstnär: Ola Gerhardt
Ägare av teckningen: Gunilla Höglund


Packard av årsmodell 1950
Han hade en chaufför som kallades för "Yngve Lessen" - jag vet inte varför. Taxibilarna stod uppradade vid järnvägsstationen i Bispgården när det var tågtider. Tågtider var det flera gånger om dagen vid den här tiden på 1950-talet. Kanske blev inte resan allt för lång eftersom Hanna Goders turisthotell låg mitt för järnvägsstationen. Prominenta gäster tog oftast in där och promenerade säkert de sista 40 metrarna.
Taxibilar uppställa vid järnvägsstationen i Bispgården i väntan på passagerare


Edvard kommer jag ihåg hade en Scania Vabis 75. Jag åkte med honom många gånger när han körde grus från Hanne upp till Bispgården. Förmodligen var det när dom började bygga de s.k. stiftelsehusen i samhället. Det var en upplevelse att få åka lastbil som smågrabb och komma upp till samhället.

Jag kommer så väl ihåg att lastbilen var ljusblå och skilde sig från andra åkares bilar som hade trista gröna Scaniabilar av samma modell. Ibland var det Bror Goder som körde och jag var lika välkommen då att sitta som passagerare.
Jag kommer inte ihåg så mycket kring hustrurna till bröderna Goder. Den enda är i så fall Edvards fru Marianne. En kort tid var jag och min mor bosatta hos familjen Adolf Klasson. Adolfs fru Emilia och min mor Annie var syskon. Jag kommer ihåg att vi köpte mjölk i bruna flaskor hos Marianne. Hon drev en kombinerad mjölk- och blomsteraffär i huset där hon och Edvard var bosatta mitt i centrala Bispgården.

Marianne och Edvard Anderssons villa i förgrunden
Jag kanske är ensam att tycka - vad hade Fors varit utan syskonen Goders företagsamhet. Jag anser att dom var föregångare till den företagssamhet som idag finns i Fors.

Martin Bergman 23 februari 2011 och berättelsen fortsätter



Martin B 2011-01-29 och berättelsen fortsätter

Några kompletteringar

Hilma Lindgrens tomt var en avstyckning av Anneros ägor som Kalle Andersson sålde till henne i början eller mitten av 30-talet och där hon lät bygga huset där "växeln" blev installerad. Annero var från 1700-talet och var hopväxt med ladugården som då var stall. En lång länga med timmerstockar utan kvist i.

Namnet Alfredsro fanns också i Bispgården. Huset som Holmboms byggde benämndes Alfredsro. Omkring 1890 var handelsmannen Johan Alfred Hjertner född 1857 i Söderbärke i Dalarna bosatt där samt hans hustru Anna Botilda Olofsdotter född 1868 i Fors. Deras son Alfred född 1890 har förmodligen varit upphov till namnet.

När jag berättade om Hanna och turisthotellet inledde jag med följande text som jag citerar här nedan.

"I dagarna läste jag en artikel i Norrbottens Kuriren att Solveig Nyström hade avlidit i en ålder av 82 år. Året var då 2005. Hon var född Dahlström, i Jokkmokk men uppvuxen i Gällivare. Solveig Nyström avslutade sin skolgång och konfirmation i Bispgården, Jämtlands län, där hennes familj bodde under en längre tid. Hon arbetade som tonåring vid Turisthotellet i Bispgården som var i hennes farföräldrars ägo. Senare återvände hon dock med sina föräldrar Kristina och Olle Dahlström till Gällivare".

Jag har frågat Ann Jarlås vem denne Dahlström var och hon har berättat följande.

Jag vet inte om jag minns eller om mamma berättade för mig om källarmästare Dahlström som satt kanske i en rullstol nedanför hotellet med en filt över knäna och någon varm jacka och mössa på sig. Mamma kom förbi på vår sida om staketet och frågade om Dahlström hade sett mig.
"Ja, hon gick nyss förbi med en katt före sig och två till efter sig." Jag kan ha varit 3 - 4 år. Jag minns inte att jag gick med katterna, men den gamle mannen minns jag.

Olle Dahlström och hans familj minns jag för de hade många barn. Jag tror att dom bodde i fröken Aurora Wizelius hus. Det sista huset man gick förbi när man skulle gå till Brandborgs. Inom parentes kan nämnas att Auroras far var kronolänsmannen i Bispgården, Nils Jönsson Wizelius.

Berglind ägde ju också Turisthotellet i början på 1920-talet, då på nyåret 1921 tillträdde Mina Norgren som arrendator och min mamma som #34uppasserska" (servitris). Dom kom från ett hotell i Norge som Mina Norgren också hade förestått. Dahlströms måste ha köpt Turisthotellet av Berglind i slutet av 20-talet. Sedan blev herr och fru Johansson ägare och drev hotellet till 1948 då Hanna Englund köpte det. Jag tror att Johanssons kom från Boden.

Identifieringar


Några personer har identifierats på de foton som finns med tidigare.
Första från vänster vid provkraftveket i Stadsforsen 1923 är Salomon Olof Forsström (1901-1983)
Andra från vänster vid gruslastningen är hans bror Karl Einar Forsström (1909-1980).
Hanna "Goder" Andersson, gift Englund
Jag har medvetet utelämnat Hanna i denna berättelse. Anledningen har varit att jag skrivit om henne förut, bl.a. här turisthotellet.html

Jag har emellertid mottagit så många positiva reaktioner från hennes ättlingar, som benämner henne "Faster Hanna". Hanna var ju den äldsta i syskonskaran efter Pelle Goder. Jag kommer att försöka gestalta en dam som fått allt för lite uppmärksamhet i Fors. Hon är värd all berömmelse hon kan få. Vad gjorde hon inte för att olika gäster skulle komma till hennes hotell och trivas där. Hon var inte ensam trots att hon hade ett kort äktenskap. Hon hade sina syskon och brorsbarn som jag uppfattat det stod henne väldigt nära. Berättelsen som följer här nedan är ett försök att med de korta fraser jag mottagit från brorsbarn försöka ge en bild av Hanna.

Hanna visar stolt upp sin brorson Per Brorson 1958. Till vänster Lena Brorsdotter och till höger Lisa Jarlås.
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Christina Brorsdotter

Jag själv besökte bara hotellet en gång när en god vän till mig hade sin bröllopsmiddag där i början på 1960-talet.
Hennes hotell finns inte kvar och många är vi bland oss som saknar det. Åtminstone borde det ha funnits en modell av hotellet vid Fors hembygdsgård. Kanske man skulle kunna beställa en modell av denna konstnär pathak.nu/kulturreise/pages/giljotin8.html
Kungliga gäster hos Hanna vid turisthotellet

Arvprins Gustaf Adolf utanför turisthotellet.
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Rosita Söder

Arvprins Gustaf Adolf med sällskap.
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Rosita Söder
Regeringen beslutade 1942-02-17 att mobilisera flygvapnet, luftvärnet och kustartilleriet samt öka armén med 100 000 man. Sverige hade då 300 000 man under vapen och ett par veckor senare höll man en gigantisk fältövning i Jämtland. Arvprins Gustaf Adolf, vår nuvarande konungs far var med vid övningen och besökte då turisthotellet. Jag vet inte om han var gäst vid hotellet. Han kom med tåget och ses på det andra fotot vandra ner mot hotellet från järnvägsstationen i Bispgården, tillsammans med adjutanter. På det andra fotot poserar han utanför hotellet i väntan på att bli transporterad ut till övningen. Jag reserverar mig för att fotot möjligtvis kan vara från ett senare tillfälle mellan 1942 och 1947.

Arvprins Gustaf Adolf var hertig av Västerbotten och föddes 1906.

Söndagen den 26 januari 1947 lyfte en flygmaskin från Kastrups flygplats utanför Köpenhamn samt alla ombord dödades när det kraschade. Med ombord var den svenske arvprinsen Gustaf Adolf. Sorgebudet lamslog av naturlig anledning alla i den kungliga familjen samt lillprinsen och blivande konungen Carl XVI Gustaf blev ny arvprins, samt tre år senare kronprins.





Pekka Langer som radiopratare
Fotograf: Göran Nilsson Växjö
Andra celebra gäster

Brorsdöttrarna till Hanna berättar:

Den enda jag minns är Pekka Langer, han satt vid köksbordet och pratade med faster Hanna.
Pekka Langer, fick höra att det skulle vara en skådespelare hos faster så jag sprang till hotellet och rusade in i köket och där satt han. Jag började stortjuta för jag tyckte han var så ful. Jag trodde att alla sådana människor var vackra.


Så här beskriver Nationalencyklopedin Pekka Langer
Langer, Per-Olof (Pekka), 1919-96, författare och programledare. Langer gjorde en rad populära radioprogram, bl.a. Natttuppen ( 1952-55 ) och Gomorron ( 1972-75, tillsammans med hustrun Bibi Langer), samt TV-program som Notknäckarna ( 1975-85; tillsammans med Carl-Uno Sjöblom). Han utgav även ett flertal kåserisamlingar.

Anna-Lisa Carlsson Runemalm har berättat följande om sin far Johan Runemalm. Det är mycket troligt att uppräknade personer bodde vid turisthotellet
Och då blev Johan "Nöjespappa" på sin fritid. Han bokade in musik till dansaftnarna och alla andra evenemang som revyer, trolleriföreställningar, teaterföreställningar och annat som kunde roa Bispgårdens befolkning. Han bokade in artister, skådespelare, dragspelvirtuoser, trollkonstnärer och annat nöjesfolk som reste runt i landet. Hit kom de flesta av dåtidens skådespelare som turnerade i landet mellan filminspelningarna. Elof Ahrle, Nils Poppe, Fridolf Rudin, Sigge Furst, Bullen Berglund, Åke Grönberg, John Botvid, Thor Moden, Åke Söderblom, Anna-Lisa Eriksson, Sickan Karlsson m.fl.
Kända Dragspelsmästare kom och Hypnotisörer var mycket omtyckt underhållning och paret Truxa var där ett par gånger och kollrade bort folk. Och så Buffalo Bill, som kom med en apa, som säkert de flesta i samhället aldrig sett i verkligheten.

Stamgäster vid hotellet

"Klassen", var ett populärt ställe. Det var idag vad man skulle kunna kalla för bakfickan eller pub. Edvin Ljungberg var en av stamgästerna. Han gillade öl och på klassen serverades det. Det fanns säkert många stamgäster vid klassen, men Edvin var nog en av de mest prominenta gästerna vid klassen. Edvin tyckte mycket om pilsner eller öl. Varor av sådan karaktär var mycket drivande och man fick därför ofta besöka närmaste toalett. Edvin hade en gång väldigt brått och utförde därför sina behov utanför hotellet. Olyckligtvis råkade då landsfiskalen i Fors komma förbi. Om det var landsfiskal Forsgren eller någon av hans föregångare vet jag inte. Men landsfiskalen sade följande till Edvin.



Edvin Ljungberg poserar.
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Ingrid och Johnny Englund
Där får du inte stå och urinera!
Edvin tog honom på orden och åkte med taxi över till södra sidan av Indalsälven för att uträtta sina behov. Därefter åkte han tillbaka till klassen för att njuta av Hannas öl. Honom kan man verkligen kalla för en trogen stamgäst. Kanske han åkte med Edvards Packard och med Yngve Lessen som chaufför. Det kan man verkligen kalla för kunglig toalett som Lars Molin har gestaltat i en berättelse.

Syskondöttrarna berättar vidare:

Klassen var spännande dit fick jag absolut inte gå, men det gjorde jag ändå ibland Så kunde det hända att jag fick sitta i någon farbrors knä och att de som var där sjöng för mig. Faster blev absolut inte glad när hon fann mig där, när de sjöng visste hon att då var jag där.


Uppackande gäster

Sen uppackarna, du vet den där lilla kranen (eller vad de heter) som var på balkongen, där var Allan och vevade upp de stora koffertarna som uppackarna hade sina saker i Sen ställde de upp dem på iordninggjorda "hyllor" Det var så spännande, sen på kvällen kom bl.a. Enar Jonsson för att se vad de fanns som han kunde köpa Vilken sagovärd för en liten flicka
Ett minne som kändes stort då Två gånger var jag arg på faster, jag hade min säng bredvid hennes och mina första bokmärken med glitter på dem satte jag upp bakom min säng på väggen och en dag när jag kom in på åttan, hade de tapetserat om och mina fina bokmärken var borta och, de ville inte ta bort dem så jag kunde få tillbaka dem

Det är många minnen som kommer upp, och det är tack vare dig. Tack för det.

Faster kunde bli väldigt arg om de fattades en tioöring men kunde skänka för mycket pengar om någon behövde.

Minns att på lördagarna vartefter flickorna skulle gå ner till svinryggen stod hon vid dörren i köket och gav dem en femma så de skulle kunna köpa strumpor för, de fick inte frysa när de skulle på dans sen
Ett minne som kändes stort då Två gånger var jag arg på faster, jag hade min säng bredvid hennes och mina första bokmärken med glitter på dem satte jag upp bakom min säng på väggen och en dag när jag kom in på åttan, hade de tapetserat om och mina fina bokmärken var borta och, de ville inte ta bort dem så jag kunde få tillbaka dem
Det är många minnen som kommer upp, och det är tack vare dig. Tack för det.

Faster kunde bli väldigt arg om de fattades en tioöring men kunde skänka för mycket pengar om någon behövde.

Minns att på lördagarna vartefter flickorna skulle gå ner till svinryggen stod hon vid dörren i köket och gav dem en femma så de skulle kunna köpa strumpor för, de fick inte frysa när de skulle på dans sen

Hanna sköter växeln
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Christina Brorsdotter
Var det något bus var det Tommy som hittade på dem, han satt i talhytten och jag vid växeln, då kunde gästerna komma i full karriär nerför trappan och in i köket och vara så arg för samtal bröts och de fick prata med andra folk. Ibland viktiga samtal som vi pajade.

Som du ser så har jag bara minne från ett barns minne

Frasande klänningar

Kalasen var finaste och roligaste att kika på Damernas frasande klänningar när de dansade, min beundran var stor över att flickorna kunde bära så stora tunga fat på ena handen. Damer med frasande klänningar finner ni också här Danshotellet.html
Vi vill gärna att ni ska hjälpa oss med identifikationer här.


Här har Hanna samlat sin personal. Vi tar gärna emot identifikationer av personalen.
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Christina Brorsdotter
Det var fantastiskt att få uppleva det jag fick Faster sittande på en stol på någon affär i Sollefteå, lugnt och sansat prutandes tills hon var nöjd
Eller när hon var på språng på byn i någon av den blå bruna eller gröna klänningen, de enda jag minns och förklädet på magen
Mest tyckte jag hon sprang upp och ner för trapporna för var hon nere ropades de uppifrån på Fru Englund och tvärtom, hon var överallt där de behövdes

Kalasen var finaste och roligaste att kika på Damernas frasande klänningar när de dansade, min beundran var stor över att flickorna kunde bära så stora tunga fat på ena handen.
Här har Hanna samlat sin personal. Vi tar gärna emot identifikationer av personalen.
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Christina Brorsdotter

Ringde Sonja Borg, hon sa att snällare människa än faster hade hon aldrig träffat, och att hon var nog fadder för många i Bispgården


Det hände mycket hos faster
Tommy var rätt påhittig och det uppskattades inte så bra alla gånger. Det är härligt när barndomens minnen kommer

Interiörer vid hotellet

Just nu står de still om garderoben, de som kom upp i mitt huvud var att så här i efterhand så har jag tänkt på alla de gånger jag i korta och längre perioder bodde hos faster på ÅTTAN som blev påttan. Numret på rummet var 8 och där fanns några garderober, rummet var inte speciellt stort men tydligen var hon nöjd med det.

Ett av sällskapsrummen vid hotellet. Personerna okända. Tacksam för identifikationer.
Fotograf: Okänd
Ägare till porträttet: Christina Brorsdotter


Svinryggen där på nedre våningen mot lägdorna hängde grisarna, vilket inte var skoj att hitta men där bodde flickorna som jobbade där och ibland fick jag följa med dit vilket förstås var spännande. De som jobbade hos faster var alltid så snälla mot mig särskilt Sonja Borg Kommer inte så väl ihåg namnen Gullan och Bojan är några Jag var inte så gammal så jag får höra med Ann om gästerna. Sonja sa att de aldrig var några grisar där när flickorna bodde där, så det måste ha varit ett tidigt minne.

Garderoberna tror jag skrev något om att hon hade tre st på 8:an och att i efterhand har jag kanske tänkt att "påttan" där avhandlades nog en del. När hotellet stängdes så satt faster i ena fåtöljen och gick igenom dagens händelser, Allan låste och Anna städerskan kom med kaffet. Det var en fin och gemytlig stämning som jag somnade fort ifrån.

Detta är en kavalkad av minnen som kommer fram, mathissen som Tommy och jag turades om att hissa ner varandra i, ja du Martin så goa fina minnen som du har fått mig att sväva in i och långa stunder låta mig omsvepas i.

Martin Bergman 2011-03-29. Berättelsen fortsätter


Idrottsmännen Goder

Jag tog ett samtal med Ingemar Ribbefors, för att få veta mera om Bror och Edvards fotbollskarriär. Han visste inte så mycket om det, men ryktena hade gått att Edvard hade väldigt starka nypor. Edvard var alltså målvakt. Brödernas karriär var på 1930-talet som framgår av fotot här nedan. För ett antal år sedan fick jag nedanstående brev från Ingemar. Brevet var skrivet av Bertil Pallin som var en backklippa i Bispgårdens IF. Jag återger brevet här nedan.

Bispgårdens IF: s fotbollsslag från 1932.
Fotograf: Lokaltidning


Ann Jarlås beskriver fotot så här:
Angående Fotbollslaget står det KG Sjöberg (Översta raden) känner jag inte till. Näste man däremot är Jan Eriks Jarlås simtränare Karl-Gustav (KG) Jansson. Han var son till dåvarande stinsen. I mittenraden känner jag igen Bror Andersson längst till vänster och längst till höger, samma rad, John Sandström inte I som Ivan. Han kom flera år senare. Qvarfordt kände jag också av någon anledning igen. Kanske också han var simmare. Målvakten Edvard Andersson kände väl också Du igen. Edvard var 19 år 1932 och Bror 22.

Minnen med BIF

Luleå 19850530

Hej Ingemar!

Som du önskade skall jag försöka återge några minnen från slutet av 1920 till 1940 om Bispgårdens IF verksamhet samt en del aktiva som jag minns från den tiden.
Bland föreningens ledamöter var Evald Esbjörnsson samt kronojägare Liss de tongivande. Liss hade sina skolelever som hjälp att ordna skidspår och tävlingar, som startade vid Skogsskolan, tills att dessa flyttades till Gerålund. Bland de aktiva skidåkarna fram till 30-talet fanns bland annat Artur Wassberg, Sander Backlund, Edvin Edholm, Ruben Wassberg som var den bäste på denna tid. Sedan kom Enar Persson som den bäste några år. Under samma tid åkte även Oscar Persson bror till Enar, Joel och John Gustafsson, Knut Lövgren samt en del grabbar från skogsskolan.
R. Wassberg hade två inteckningar i ett vandringspris som gällde klubbmästerskap på 30 km. Det skulle vara tre segrar för att erövra priset. Efter honom kom Enar Persson med två, lyckades inte med tredje. När undertecknad började tävlingsåka var 1933 som junior. Det var flera juniorer av samma klass nämligen Theo Halvarsson, tvillingarna Lennart och Knut Backlund bröder till Julius Backlund.
1935 fick vi fyra åka till Midälvaspelen i Sundsvall, varvid jag lyckades med en femte placering, medan de övriga hamnade längre ned i prislistan.
Även i Ragundaloppet samma år fick jag en tredjeplacering, bäst av B-juniorerna, detta gällde 15 km i båda fallen.
1935 ställde jag upp på klubbmästerskapet 30 km, som jag lyckades vinna. Samma mästerskap vann jag även 1936 varvid jag hade två inteckningar i vandringspriset. Men det verkar vara omöjligt för någon att få tre. 1937 sträckte jag mitt vänstra knä i en uppförsbacke och måste bryta.
1938 var det en grabb från skogsskolan som snuvade mig på vinsten. Det var alltid hårda duster med dessa grabbar.
1939 vet jag ej om det var någon tävling, kan ej komma ihåg.
1940 flyttade jag från Bispgården några år men återkom 1944.
På damsidan var det endast under 20-talet det var några åkare, det var syskonen Svea Nääs gift Johansson, Lilly Nääs gift Larsson numera sambo med Hilding Näselius.
På fotbollsfronten så börja B. I. 1931 efter att skogsskolan med namnet ”Kusama” slutade med fotbollen. Några av dessa grabbar spelade i fortsättningen för B.I. Vi deltog i Östra serien fram till 1934 varvid fotbollen lades ned på grund av för fåtal spelare.
1934 - 1936 på våren spela vi fem grabbar med Hammarstrands Bollklubb. Men på våren 1936 återupptags fotboll i samband med Stadsforsen utbyggnad. Vi spelade då i Östra serien till 1939 som även blev vinst. Den planen som fanns vid Annedal blev överdämd 1939 därmed upphörde fotbollslaget. Den gamla planen låg på en äng nedanför den nu befintliga skjutbanan. Det fanns även skjutbana samt en dansbana på samma plats. Återgår beträffande skidtävlingar, det förekom andra tävlingar inte bara de 30 km, som jag redogjort för. Det var även en 15 km tävling som kallades svåra terrängen med start vid Bispgårdens Föreningshus.


Banan gick förbi Konsum ned till den äng som den provisoriska fotbollsplanen fanns innan den nya konsum togs i bruk.
Från denna plats upp vid Nipans dansbana åter ned mot älven i ravinen som är strax före dansbanan, sedan upp mot järnvägsviadukten, bort mot Änghem därifrån ned mot älven bort mot till gamla Ålderdomshemmet upp över järnvägen och upp i skogen med återkomst ovanför gårdarna ovanför järnvägsstationen med mål vid Föreningshuset. Detta var Theo Halvarssons special han hade ett flertal segrar, jag lyckades på en seger men minns inte årtalet. Dessutom arrangerades stafett med inbjudna klubbar, även byastafetter.

Föreningshuset i Bispgården


Sänder några kort från denna tid. Kortet från simtävlingarna är 1931 i den gamla sågdammen som nu är borta. Vid dessa tävlingar var även Arne Borg närvarande och visade sina kunskaper. Jag tror att det var Bispgårdens Simsällskap som var arrangör av dessa tävlingar.
Skall ge en bild av den bana vi åkte för klubbmästerskapen 30 km, det var ett 15 km spår med start första tiden från skogsskolan, sedan från Gerålund. Från start vid Gerålund förbi Norra Folkskolan över landsvägen ned mot nuvarande skogskyrkogården sedan Kärleksstigen Annedals såg kraftlinjen förbi där Arne Edholm sedan upp vid Johan Flodin sedan efter landsvägen till Oxböle kronopark vände däruppe, återvände ovanför gårdarna (Genan Erik Edholm) förbi "Lötan" och ned vid Skogsskolan till målet vid Gerålund.
Jag har nu inte något mer som jag kan påminna mig men tog kontakt med Edvin Edholm, Knut Lövgren och Theo Halvarsson som kanske har något att återge.

En laguppställning 1938

Målvakt: Edvard Andersson
Backar: Bertil Pallin, H. Pallin
Halvbackar: S. Nyberg, J. Näsman
Centerhalv: E. Karlsson
Forwards: S. Söderberg, S. Larsson, K. G. Jansson, J. Sandström, S. Nordahl
Kan även tala om att Helmer Fundell spelade med några matcher under våren 1936.
Bertil Pallin, Luleå f.d. Bispgården 1985-05-30

Kalas hos Goders

Fotot där Allan Tivander finns med handlar om hans 63-årsdag. Hanna står i bakgrunden och ser väldigt nöjd ut med firandet. Förmodligen har dom just hurrat för Allan och sjungit, ja må han leva.


Christina Brorsdotter beskriver mittenfotot så här.
Anette Jarlås med ryggen mot kameran, Tommy Brorsson, Anita Jarlås, Karl Erik Edvardsson, Irma Näsman, Christina Brorsdotter Sven Olle Edvardsson och Lena Brorsdotter De tre till vänster hade nog en del bus för sig där vi småglin inte fick vara med.

Avslutar collaget från kalasen med ett foto (Bilden till höger)på det unga gardet Goder. Dom har tydligen dragit sig undan ut i trädgården. Från vänster sitter Tommy Brorsson, Karl Erik Edvardsson och Christina Brorsdotter. Man kan undra om dom ställde upp glasen intill varandra och delade lika av innehållet i de två flaskorna. Karl Erik försöker i alla fall få ut lite mera från den ena flaskan.

Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Christina Brorsdotter

Från en bröllopsfest där Ann Jarlås har gift sig med Bror Bengtsson. Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Christina Brorsdotter
Fotograf: Okänd
Ägare till fotot: Christina Brorsdotter

Räkning från Hanna Englund

.


Nästan hela familjen samlad kring min far. Längst bak Ingrid gift med min bror Erik, min mor Annie. Bredvid far Håkan, son till Ingrid och Erik. Sittande på golvet, jag själv och min brorson Jan-Erik.
Fotograf: Enar Jonsson, Bispgården.
Min far Runo Bergman fyllde 70 år den 28 november 1949. Jag kommer inte ihåg så mycket från uppvaktningarna. Jag minns i alla fall att det kom många från försäkringsbolaget Hansa i Sundsvall. Jag kommer ihåg det eftersom dom hade godis med sig till mig.

Min far bjöd in gratulanterna till Turisthotellet i Bispgården, totalt 89 personer. Värdinna var Hanna Englund. I dagarna har jag hållit på att städa upp bland alla mina papper. Döm om min förvåning när jag hittar räkningen från Hanna på kalaset daterat 30 december 1949 och kvitterat på nyårsdagen 1950.
Jag har inget minne av att jag var med vid hotellet. Troligtvis var min kusin Astrid Nyberg barnvakt vid tillfället.

Mycket roligt att kunna börja min presentation med en Bergman samt avsluta med min far Runo Bergman. Om det här nu ska betraktas som ett slut. Man vet aldrig det kanske kommer flera överraskningar.

Martin Bergman 20 juli 2012

Hanna Englunds räkning för kalaset.
Ägare: Martin Bergman



Martin Bergman 9 maj, 2011

Tillbaka






Produktion & © 2010 Webbateljén,Osby, Sweden